Så har vår första riktiga långresa med hela familjen börjat. En resa på 2 månader till Thailand, Kambodja och Vietnam. Det ända som är bokat är flyget hem från Saigon, allt annat är helt öppet. Precis som det ska vara!
Väl framme på flygplatsen i Bangkok så möttes vi, redan när vi steg av planet, av doften från curry och kokosmjölk. Efter lite letande så hamnade vi i de klassiska backpackers kvarteren på kao San Road i Bangkok, ett myller av gatustånd, försäljare, restauranger och billiga hostel. Vårt tillhör dock inte de allra billigaste men lite får man unna sig efter att mer eller mindre missat en natts sömn. När vi väl checkat in så upptäckte vi, till barnens stora glädje, att det fanns en pool på taket!!
De närmaste dagarna är vi i Bangkok för att insupa lite av dess atmosfär, sedan drar vi vidare österut mot någon underbar paradisstrand med massor av sol, bad och dagar där vi inte ska göra något vettigt mer än att lata oss!!
Tänk att TukTuk kan vara så kul att åka, och det känns ju hur säkert som helst! Förstår inte varför vi inte kan ha det hemma i Sverige.....
Efter en kort shoppingrunda tog vi SkyTrain till floden för en riktig turistisk tur på floden i en egen Longboat alá James Bond. Det fläktade härligt och var skönt att ha en egen båt och slippa alla andra turister, och thailändare. Dagen efter var det en snabbtur till Bangkok Zoo och sedan lite kvällsshopping .
Tidigt imorgon, kl 8, bär det iväg till Trat och sedan vidare till någon härlig ö för sol och bad. Måste dock erkänna att nu när man börjat komma in i resandet igen så känns Bangkok riktigt kul och det känns lite sorgligt att redan åka här ifrån.
Så har vi äntligen kommit till en paradisö! Koh Mak, som ligger i sydöstra Thailand, är en relativt liten ö med en massa bungalows och restauranger. Med andra ord perfekt för oss. Vi bor hela familjen i denna bungalow.
Ganska lyxigt med egen toalett, dusch med varmvatten, aircon och frukostbuffé!! Här gör vi mest ingenting, känns underbart att bara koppla av och låta tiden gå i sin egen takt. Vi har till och med börjat gå långsammare, precis som Thailändarna.
Ja, just det. Erik, Ebba och Ellen har såklart en massa skolarbeten som de gör!! Skönt att vi vuxna har semester så vi slipper att jobba en massa och kan slappa på heltid 😉
Här har vi tänkt stanna här till efter jul och åker sedan vidare in i Kamodja för att bland annat besöka Angkor Vat och en SOS barnby som vi sponsrar.
Efter några soliga och lata dagar på stranden var det plötsligt julafton med en "traditionellt" julbord och julkort.
Så har vi äntligen kommit Kambodja. Den 25 dec så skulle gick vi upp alldeles för tidigt för att vi skulle ta en speedboat klockan 8 och sedan en minibuss vid 9.30. Tyvärr så ställdes speedboaten in i sista sekund för det blåste för mycket, men det skulle nog mojna om någon timme. Jo visst, är man i Thailand så är man. Klockan 10 kom vi dock på en båt, en wooden boat som också skulle visa sig vara en sloooow wooden boat. Istället för att båtfärden tog knappt en timme tog den drygt tre timmar!!
Efter en välbehövlig lunch så bar det iväg i full fart mot gränsen till Kambodja, vår chaufför trodde nog att det var vårt fel att vi var sena och han gjorde allt för att köra in de tre, fyra timmarna vi nu var sena. En omöjlighet med tanke på att färden till gränsen skulle ta fyra timmar, men han kunde nog inte räkna ut det!! Fram kom vi i alla fall och efter att inte mindre än sju passkontrollanter ordnat med visum så var vi inne i Kambodja. Det är stor skillnad mot Thailand, mycket mera slitet och fattigare. Vi tog sedan en taxi från gränsen till Siem Reap, drygt två timmar och hittade där ett riktigt mysigt hostel.
I dag har vi gjort en del av de måste sakerna som finns i Siem Reap, vi började dagen med att hyra en tuk tuk alá Kambodja för en hel dag och sedan ge oss ut på en till ett par av templen i Angkors tempel omårdet. Det lär bli mer av den varan de närmsta dagarna. Strax utan för templet så var det lunch dags och vi hittade då denna fina ”restaurang”
Därefter åkte vi ut till en by som är byggt på pålar ute på en stor sjö. Båtturen var allt annat en njutning, bullrigt och obekvämt men att se byn var riktigt fräckt. Bilden visar skolan man hade i byn, undrar just vid vilken ålder man låter barnen ta sig själva till skolan!!
Dagen avslutade vi sedan på en mysig restaurang precis hemmavid.
De senaste två dagarna har vi utforskat Siem Reap, Angkor Vat och besökt en SOS barnby med allt vad det innebär. Idag sista dagen så fick alla en allvarlig släng av den ökända Tempelkoman och vad vi förstått så finns det ingen bot här i Asien men den går enligt ryktena bort efter några månader i hemlandet. konstigt men båda jag och Susanne känner igen det sedan tidigare resor.
_________________________________________________________________
SOS-Barnbyn var riktigt intressant och spännande att besöka. Man har barn från tre års ålder upp till 19 år, de yngsta bor med sina föräldrar medan barn från 7-8 år bodde utan sina föräldrar. Vi gick runt och tittade in hos lite olika klasser och alla barnen hade redan lärt sig ”Hello Mister”.
Efter denna dag så var det bara att bege sig till vårt hostel så barnen fick bada i poolen några timmar innan det blev shopping och mat på nattmarknaden.
_________________________________________________________________
Dagen efter så var det nya tempel och mer smitta av sjukan. Vi började med den delen som fortfarande är överväxt, förutom en massa träd och tempel kändes det som om halva Japan var där. Hur som helst så var det riktigt häftigt att se alla enorma träd som växer inne och på templet.
Nu är det bara att packa ihop alla saker för i morgon då beger vi oss till Pnohm Pehn, bussen går 8:30 och vi är framme tidigt på eftermiddagen om allt klaffar som det ska. Sedan blir det till att leta boende, något med pool som barnen får bestämma och för husfriden så får de troligen det!
_________________________________________________________________
Så är vi då ”äntligen” på väg till Phnom Pehn, en 6 timmars bussfärd, som började med att vår pick-up buss havererat och vi fick byta till en Tuk Tuk för att komma till bussterminalen. Väl på bussen så gick resan hur bra som helst även om vägen, som är den enda vägen mellan huvudstaden och den största turistorten i Kambodja, inte alltid var i bästa skick. Kul dock att se alla udda fordon som man använder sig av.
Väl framme i Phnom Pehn så fanns det massor av rum och en massa ”hjälpsamma” tuk tuk förare och vi hamnade till slut på Modern City Hotel, som vi snabbt döpte om till Modern City Dump!!
dag har vi tagit det ganska lugnt, besökt nationalmuseet mm, samt Russian market som var en minst sagt intensiv upplevelse. Vi gick in på marknaden och höll knappt på att komma därifrån eftersom man stängde och låste grindarna strax efteråt.
Dagen avslutade vi på ett riktigt klassiskt backpackers hak där vi njöt av pizza, Caesar sallad, hamburgare och rött vin!!
Så har det blivit nyårsafton och det firar med att bo på ett 5 – stjärnigt hotell där vi hyrt en lägenhet med 4 rum!! Inte direkt budgetvarianten men någon gång måste man få lyxa till det. Den 1 jan bör det av mot kusten och Sihanoukville och förhoppningsvis en massa sol och bad.
Det är extremt tröttande att leva lyxliv med poolbad och god mat, vi lyckades knappt hålla oss vakna till 12-slaget.
_________________________________________________________________
Den 1 januari tog vi en expressbuss till Sihanoukville som ligger 20 mil från Phnom Penh, resan tog bara 5 timmar. Det var ju trots allt en expressbuss!! På vägen blev det ett klassiskt stopp vid en restaurang.
I Sihanoukville finns en hel del gamla övervintrade hippies och skibums så på kvällen känns lukten av ”någon” söt rök mycket tydligt. Med tanke på hur lång tid det tar att få sin mat så är det nog personalen som är de flitigaste rökarna. Hur som helst så ligger stället nere vid på stranden och när man öppnar dörren så är det bara några få steg ner till vattnet.
Vi bor nu på Moorea strax utanför Sihanoukville, ett ganska fräckt ställe med runda bungalows och sängar.
Andra dagen här sprang vi på Ellens klasskompis Maja på stranden!!Vi visste att de skulle till Thailand och Kambodja men att vi skulle springa på varandra på en strand i Sihanoukville är minst sagt osannolikt.
_________________________________________________________________
Resan mellan Sihanoukville och Kampot tog bara 2,5 timmar och var ganska okey förutom att vi satt 14 personer i en liten minibuss och att det inte gick att stänga bakluckan för alla ryggsäckar som låg där. Men det är ju vardag i denna del av världen. Vi har hittat ett riktigt trevligt boende, Natural Bungalows, som ligger vid floden Kampot.
Utanför Kampot finns en ”by” uppe i bergen som byggdes av fransmännen på 1920-talet. På 70-talet övergavs byn då Röda Khmererna var som starkast och sedan dess har den varit övergiven. Vi hade hoppats på att kunna komma in i det gamla kasinot men för en tid sedan så började man renovera byggnaden så nu är får man inte komma in längre. Så vi fick nöja oss med att titta på några tempel, igen, som ligger precis på en klippavsats.
När man lutar sig över kanten hörs alla ljud från djungeln nedanför!
Efter Kampot avslutar vi vår resa i Kambodja och så bär det vidare in i Vietnam till Phu Qouc med en massa sol, bad och nya äventyr.
_________________________________________________________________
På bussen från Kampot träffade vi ett annat svenskt par som också reste med sina barn, det var trevligt att ha någon att prata på Svenska med både för oss och för barnen.
Gränsstationen mellan Kambodja och Vietnam var inte mycket att hurra för, någon liten klen bom och en byggnad där man stämplar passen. Alla var tvungna att passera igenom en säkerhetskontroll som de har på flygplatserna och för allihop så pep det och lyste rött men det var bara att gå vidare. Man kan fråga sig varför man överhuvudtaget hade den kontrollen.
När vi kom över till Vietnam så hade bussen kört iväg, och på den fanns allt vårt bagage! Efter ett tag kom den tillbaka igen, utan bagage och då började man undra men vi fick reda på att man kört bagaget till båten som skulle ta oss över till Phu Qouc. Efter ett tag så kom bussen och vi kom fram till båten, men då hade inte bagaget kommit så båten Så båten och en massa andra passagerare fick vackert vänta tills våra väskor kom.
Väl framme på Phu Qouc så började vi leta boende, det visade sig inte så enkelt som vi hoppats på. De flesta ställena var fullbokade och åkte runt till flera olika ställen innan vi i ren desperation tog in på ett riktigt tråkigt ställe. Visst låg själva restaurangen nära vattnet men ägarna hade av någon outgrundlig anledning ställt delfiner och en sjöjungfru av betong ute i vattnet.
Efter två nätter på här så fick vi tag på en bungalow nästan nere vid vattnet så nu tänkte vi bara ta det lugnt men då visade det sig att både Susanne och Erik fått så ont i halsen att vi fick besöka en läkare, igen för Susannes del som hade halsont även i Thailand.
Kuren som Susanne och Erik fick verkar i alla fall bita för de är nu på benen igen. Efter läkarbesöket tig vi en runda i stan och kollade in den lokala köttbutiken.
Och efter det blev det lite inköp av badkläder och när jag stod och tittade efter priserna så upptäcker jag att tillverkaren för badkläderna har lånat loggan från Helsingborgs Dagblad, med statyn och allt!!
_________________________________________________________________
Jakten på det försvunna vattenfallet
En dag hyrde vi en taxi i fem timmar som tog oss runt norra delen av ön till ett vattenfall, som nästan inte hade något vatten! Det blev dock en riktigt trevlig tur eftersom vi kunde gå upp i ”vattenfallet” bland klippblocken.
Efter vattenfallet drog vi åt pepparn. Det var inte så farligt som det låter utan ett trevligt besök där vi provsmakade färsk peppar direkt från buskarna. Ganska starkt, synd att vi inte fick med oss något vatten utan lämnade det i taxin.
Han som skötte pepparfarmen hade såklart lite stärkande nyttigheter att sälja som konserverade ormar och ödlor som fångats i pepparplantagen. Det var dock inte något som tilltalade varken barnen eller oss vuxna utan vi nöjde oss med lite peppar.
Vi har även varit ute på en båttur med snorkling, även om själva snorklingen inte var den bästa så var det ändå skönt att komma ut på havet och se lite annat. På vägen ut så testade vi att äta sjöborre, som skulle vara mycket bra för både män och kvinnor om man ville skaffa en stor familj. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Så värst gott var det i alla fall inte men alla provade i alla fall. Snorklingen var som sagt inte den bästa men vi hade riktigt kul ändå. Extra kul var det att kunna fotografera i och under vattnet.
På stället vi bor så finns det fyra små valpar som barnen avgudar och gärna vill att vi smugglar med oss hem i handbagaget.
_________________________________________________________________
Den senaste veckan har varit mycket intensiv, vi har åkt från paradisön Phu Qouc och besökt Mekong Deltat. Vi började med en mycket behaglig båtfärd med en Super Dong, en slags speedboat. Det som var mest otroligt var att den både avgick och ankom på utsatt tid!! Första gången någonsin som detta hänt på resan. Därefter blev det en busstur till Can Tho.
På vägen blev det ett sedvanligt stopp för lunch som blev en fylld baguette, vet dock inte riktigt vad den var fylld med men det var ganska okey och mättade en stund.
Can Tho, en liten stad mitt i Mekong Deltat, bodde vi på vårt hittills billigaste och enklaste boende, 12 USD för hela familjen, dock ingick inte frukosten. Rummet låg en trappa upp, en mycket brant trappa som närmst kan jämföras med en vindstrappa. Dörren till vårt rum var en lucka för trappan, bra om skulle ha anlag för att gå i sömnen så man slapp trilla ner en våning
Med tanke på hur rummet var pyntat, och det faktum att dem vi hyrde rummet av sov på golvet i vardagsrummet, kändes det mer som om vi sov i deras rum än i ett rum de normalt brukar hyra ut.
Redan klockan 05:30 på morgonen där på bar det i väg ut på Mekong floden i en liten liten båt, som ”alla” använder sig av, som vi fem precis fick plats i.
Ute på floden går det ganska stora fartyg och vid denna tid var det fortfarande bäcksvart ute så man kände sig minst sagt liten och osynlig, men det gick bra. Som vanligt så lastar man så mycket det går, och lite till för det går säkert bra det med.
Vår kvinnliga ”kapten” styrde oss med van hand fram till en flytande marknad där vi köpte lite frukost i form av frukt och te.
Färden gick sedan vidare till en nudelfabrik där ris maldes ner till en massa som sedan bakades som en pannkaka, fick torka och skars sedan upp till nudlar, allt i ett fasligt tempo. Efter 5 timmar i båten var vi tillbaka och skyndade oss för att hinna med en lunch innan vi skulle vidare till nästa stad, Vinh Long som bara ligger en timmes bussfärd därifrån.
I Vinh Long hoppades vi bli avsläppta på bussterminalen, som man normalt sett blir, men det var bara vi fem som skulle gå av här så vi blev släppta vid en mack i utkanten av Vinh Long och hade inte en aning om vilket håll vi skulle. Efter lite trixande lyckades vi få en på macken att beställa en taxi åt oss, inte helt enkelt får det var ingen som pratade Engelska. Eftersom Susanne inte fått nog av båtturer, trodde 5 timmar i en liten träbåt skulle räckt men inte då, bokade vi in en heldag till. Denna gången med en mycket större båt och till barnens stora förtjusning så hade den även en hängmatta! Denna gång blev det bland annat besök på ett tegelbruk, det var som att komma 75 år tillbaka i tiden.
Efter ytterligare några besök, bland annat på en godisfabrik, åkte vi till en ö ute i Mekong Deltat där vi bodde på ett Homestay. Där lagade vi även mat tillsammans med familjen, även om det var ganska anpassat för oss västerlänningar var det både spännande och mysigt.
På morgonen bar det iväg till Ho Chi Minh (Saigon) med en minibuss med en aggressiv och stressad förare. Inte förrän vi var 2 cm från en lastbil som var tvungen att väja började han ta det lite lugnare och man kunde slappna av lite, eller var det bara vi som blivit avtrubbade och vant oss vid hans körning. Ho Chi Minh en stor stad med drygt 7 miljoner invånare och det känns som om det finns minst dubbelt så många motorcyklar.
Trafiken är rent kaotisk, när man ska korsa en väg måste är det bara att gå ut i trafiken och gå sakta mellan bilar och motorcyklar.
Just nu håller hela Vietnam på att förbereda sig på sitt nyår som i år infaller den 22 jan. Många stora gator inne i stan är avstängda och man pyntar och dekorerar i massor.
Tyvärr är inte vi i Ho Chi Minh då utan befinner oss ute vid kusten i Mui Ne och även om man såklart kommer fira även här så går det nog inte att jämföra med hur det kommer vara i Ho Chi Minh.
Något som är typiskt för många städer här och kanske i synnerhet Ho Chi Minh är alla kablar som hänger mellan husen och telefonstolparna. Ibland hänger de så lågt att man måste ducka för att inte slå i huvudet. Tur att man inte är elektriker här!!
Efter två dagar i Ho Chi Minh bar det idag iväg till Mui Ne, vårt sista stopp innan vi beger oss tillbaka till Ho Chi Minh som vi flyger hem från den 29 januari.
_________________________________________________________________
Så har vi kommit fram till vårt sista resmål Mui Ne, en badort sydöst om Ho Chi Minh. Mui Ne som är känt för bra surfing och kite-surfing, det märks direkt då det är massor av kite-surfare ute på stranden. Mindre kul är att de går ända in till stranden så man måste hela tiden hålla koll så man inte får en bräda på sig.
Dags att lämna Asien för denna gången! Känns både lite vemodigt och skönt på samma gång. Ska bli skönt att komma hem där allt fungerar som vi är vana vid, men vi kommer sakna äventyret som det trots allt är att resa på egen hand
_________________________________________________________________
Ja, det var tydligen inte riktigt slut på äventyret! Det hade snöat i Istanbul, snöstorm sa man, och det låg säkert 5 cm snö på backen. Hur som helst såvar samtliga flyg inställda och kaos på flygplatsen.
Det blev en övernattning efter att vi väntat 15 timmar på flygplatsen och blivit slussade hit och dit för att boka om biljetter och få tag på ett hotell. Man kan tycka att ombokning av biljetter ska ske per automatik men inte, vi fick fixa allt själva och spenderade ca 12 timmar i olika köer innan vi fått biljetten ombokad till Landvetter dagen efter. Och då till en avgång som vi visste var överbokad!!
Efter en natt på det sämsta och dyraste boendet på hela resan begav vi oss tidigt ut till flygplatsen för att försöka komma med ett tidigare flyg som gick till Köpenhamn istället. Vi fick snabbt besked om att det fanns platser kvar men vi blev hela tiden hänvisade till en mycket lång kö där vi inte skulle vara framme vid luckan förrän planet lyft, men ingen av de vi pratade med ville förstå eller hjälpa oss. Som tur var så fick Susanne tag på en som förstod vårt problem och sa till en av de vi tidigare pratat med att han skulle ordna det hela, då blev det plötsligt fart på maskineriet och 5 minuter senare var biljetterna ombokade och bagaget incheckat. Det innebar ju dels att planet till Göteborg nu hade 5 platser över och att vi kom med ett tidigare plan hem.
Väl på planet så märker vi att denna avgång inte ens är fullbokad, mycket tack vare att organisationen på flygplatsen var grymt ineffektiv och inte kunde se till att boka om biljetterna så att de plan som lyfte faktiskt var fulla. Men men, vi kom med och allt gick bra.
Efter en snabb Pölse på Kastrup så var det bara att hoppa på tåget till Ängelholm och 1,5 timme senare klev vi av hemma. Snabbt och smidigt.
Det känns både skönt och sorgligt att resan nu är över. Vi har upplevt en massa roliga och spännande saker och att få vara tillsammans hela familjen i 7 veckor har varit otroligt lyxigt. Nu är det tillbaka till vardagen och jobben, men vi har redan en hel del planer på resor och annat kul fram igenom.
_________________________________________________________________
Credits:
Jonas Andersson