Jag tog mig ut till Tyresta Nationalpark. Det var molnigt och rätt grått, fuktigt i naturen efter allt regnande, troligen priset för att slippa plumsa i snö och frysa.

Jag fick helt enkelt gå fram till det vackra trädet och betrakta det med beundran och förundran. Utrymme för en själ skapar harmoni, trygghet och styrka.

Det fanns en och annan iskaka i den blöta terrängen, men marken var inte frusen. Den var blöt.

Det var tur att jag släpat med mig min kamera för där stod kaveldun och väntade på mig.

Att vara ung är bra. Men med åldern kommer erfarenhet och - i bästa fall - klokskap. Att lyssna till en gammal människas berättelser är givande.

Det kan vara bra att ha ett par kompisar.

Ja, detta kaveldun har blivit ensamt på livets höst. Inte lätt, men det finns tröst. Resan går vidare. "Tills vi möts igen!"