På Hisingen i Göteborg lever utländska chaufförer månader i sträck i sina lastbilar. Ibland år. "Vem skulle inte vilja ha en sådan här lön men leva ett mänskligt, vanligt liv hemma", frågar sig en bulgarisk chaufför.
Text och foto: Maria Steén
Rastplatsen vid E20, Partille
Det är storhelg och bilar med lediga familjer susar förbi utanför på E20. På rastplatsen står fyra utländska lastbilar på rad med mörklagda fönster. En orakad man sitter framför en utfälld bänk och skalar potatis. I skafferiet bakom passagerardörren står olivolja, potatis och konserver. En skrynklig tidningssida på bulgariska fladdrar för vinden.
– Speak english? undrar jag.
– No, no, ler han först avvärjande men torkar sedan av händerna och tar i hand.
Han pekar på min anteckningsbok. Med knaggliga bokstäver i rött bläck skriver han sitt namn – Lazar Kostadinov och att han kommer från Petrich i Bulgarien, nära gränsen till Grekland. Han är 59 år men ser äldre ut.
När samtalet går knackigt ringer han sitt barnbarn i Bulgarien som översätter.
– Han säger att han kör fem månader i sträck och är hemma en. Hans lön är 2 170 euro per månad före skatt. Han betalar mat och kostnader med egna pengar. When he must stay at home because he’s sick, he don’t get paid. No, no.
Vad skulle ändrade lagar om kör- och vilotider betyda?
– Han vill inte ändra på något. Blir det kortare tid ute är han rädd att det blir mindre lön.
Hur är det är att ligga ute fem månader i sträck?
– Han vill jobba så här. It’s a pleasure for him. Även om han saknar familjen så är det okej. Samma jobb i Bulgarien hade gett max 600 euro. Det räcker inte för att leva av, översätter hon.
Lazar Kostadinov är van vid ensamheten. Säger att han till och med föredrar den. När han inte kör vilar han och lagar mat. I dag blir det kyckling och potatis. När samtalet med barnbarnet avslutas blir han varm i blicken, lägger huvudet på sned och ger slängpussar i mobilen.
– Adjö min älskling, säger Lazar Kostadinov från parkeringsfickan i Partille.
Exportgatan, Backa, Hisingen
Stoyan är en av de yngre chaufförerna från Bulgarien. Egentligen är han utbildad till något annat men utan rätt politiska kontakter fick han inga jobb i hemlandet.
– Byter de borgmästare hemma försöker jag igen. Vårt land styrs av en handfull personer som bara ser till egen kortsiktig vinning. Det är en av anledningarna till att folk lämnar Bulgarien.
Facket är han inte med i. Vet inte ens om att det finns.
– Vem skulle inte vilja ha en sådan här lön men leva ett mänskligt, vanligt liv hemma? Gå i skolan, dricka kaffe, gå på restaurang och kanske resa nånstans. Varför skulle vi komma till Sverige, bryta mot regler och lagar och bo i lastbilarna på parkeringsplatser om vi hade vanliga löner hemma?
Tror du att EU:s mobilitetspaket kan förbättra era arbetsvillkor?
– Jag tror inte på politiker överhuvudtaget. De skriver avtal men hittar alltid ett sätt att kringgå dem. De säger att de ska använda pengar till bra saker, men i verkligheten stoppar de dem i egen ficka.
På kvällen får jag ett mejl.
”Hoppas att reportaget kan hjälpa till att ändra någonting. Att visa de riktiga anledningarna till varför vi är här i Sverige. Och om du verkligen vill veta vad som händer, varför chaufförer lämnar landet då måste du gräva djupare.”
Några dagar senare, ytterligare ett mejl:
”Snälla, publicera inte mitt namn eller min bild. Jag kommer att få stora problem då”.
Stoyan heter egentligen något annat.
Arendal, västra Hisingen
Vid Volvos blåa byggnader ekar musik mellan plåtväggarna. Det känns som att komma in på någons bakgård. Marius Puscas från Suceava i Rumänien hoppar ut från en av lastbilarna. Han är anställd av ett svenskt företag, jobbar två månader och är hemma en. Han är mer än nöjd med grundlönen på 25 000 kronor före skatt.
– Hade jag jobbat i Rumänien hade jag haft 5 000, så jag klagar inte. Inga svenskar skulle förmodligen acceptera villkoren men för oss är de good enough. De värsta villkoren har nog bulgarerna och litauerna. Kommer man från ett land med dåliga arbetsvillkor så accepterar man vad som helst, bara det ger pengar.
Marius Puscas är den ende jag träffar som inte bor i lastbilshytten. Företaget har ordnat rum åt honom och de andra chaufförerna. För honom är lika lön för lika arbete en självklarhet.
– Absolut, varför skulle jag inte ha det? Jag gör samma jobb som dem och ibland till och med bättre.
Polisens kontrollplats
– För oss är stölderna när vi står parkerade ett jätteproblem. Som förare är vi ansvariga för godset, därför måste vi sova i lastbilarna. Stjäl någon diesel är det jag som måste betala till företaget, säger Arminius Grazevicius från Litauen.
Att inkvartera chaufförerna på hotell, som är ett av förslagen i EU:s mobilitetspaket, blir nog svårt i verkligheten tror han.
– I så fall måste de bygga bättre parkeringar och kanske ha vakter som vaktar godset när förarna sover på hotell.
Hans kollega Raimundas Svilpa jobbade som säkerhetsvakt i femton år men tvingades byta jobb när lönen gick ner. Nu tjänar han 2 200 euro före skatt och står för alla kostnader när han ligger ute. Två av hans tre vuxna barn har emigrerat till Australien och Tyskland.
– De unga lämnar landet, det finns inte tillräckligt med jobb.
Exportgatan, Backa, Hisingen
Runt gräsmattan på Exportgatan samlas de turkiska chaufförerna. Här gör Cumali Özden från Istanbul turkiskt kaffe med ena handen och rör i en köttgryta med den andra. Den här söndagsförmiddagen har några glas raki med varm mjölk gjort honom lite extra spexig. Han ler brett och håller fram två köttbitar på en sked.
– Good, yes?
För att ligga ute fem månader i sträck och köra genom Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Polen, Sverige och till Norge får de turkiska chaufförerna ut 1 000 euro i månaden.
– Hur mycket har en svensk chaufför i månadslön? undrar Ibrahim Sair.
Någonstans i hamnen på Hisingen
Enligt uppgifter till Arbetet har en handfull svenska åkerier ansökt hos Migrationsverket om arbets- och uppehållstillstånd för arbetskraft från Filippinerna. Deras löner ska vara avsevärt lägre än den kollektivavtalade och arbetsdagarna sträcka sig från tidig morgon till sen kväll.
Jag stöter på två av dem på en av parkeringarna. De lagar mat. En kartong med råa kycklinglår står på marken mellan lastbilarna. De hälsar vänligt och tar i hand.
– Vi är från Filippinerna. Vi jobbar för ett svenskt företag, för det finns inga jobb hemma.
Hur länge jobbar ni när ni är i Sverige?
– Ett år. Sen åker vi hem en månad. Jag ska åka i dag faktiskt, säger den ene.
Jag frågar om jag får ta en bild. De skruvar nervöst på sig.
– Vår chef kan vara här inom tio minuter.
De vill inte prata mer. Den ene reser sig oroligt upp.
– Han kan vara här precis när som helst, nu. Då kommer vi att få stora problem.
EU:s mobilitetspaket
”En seger för den svenska modellen” sa Marita Ulvskog (S) när EU-parlamentet den 4 april röstade ja till att arbeta vidare med EU:s mobilitetspaket. Det nya utstationeringsdirektivet från förra året räckte inte till för att stävja dumpningen av löner och arbetsvillkor som gjort många chaufförer från öst livegna på Europas vägar. Paketet innehåller:
- Chaufförerna ska omfattas av utstationeringsreglerna. Den som arbetar i Sverige ska räknas som utstationerad från dag ett och ha svensk lön.
- Strängare cabotageregler. Utländska åkerier får rätt att under tre dagar göra inrikeskörningar i det land de kört internationella transporter till. Därefter måste ekipaget återvända och tillbringa minst 60 timmar i etableringslandet.
- Förarna ska inte behöva sova i hytten. Arbetsgivaren ska stå för inkvartering.
- Ändrade regler om kör- och vilotider. Enligt förslaget blir det nu tillåtet att köra i två veckor i sträck med en förkortad veckovila i hytten.
- Lastbilarna ska förses med GPS och färdskrivare för att kontrollera att regler följs.
- Även lätta lastbilar ska omfattas av reglerna.
- Ett starkare beställaransvar. Transportköparen får större krav på sig att set till att villkor hos underleverantörerna är rimliga.
Efter EU-valet den 26 maj väntar trepartsförhandlingar mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet som ska enas om det slutgiltiga lagförslaget. Går det igenom kan det betyda bättre villkor och löner i Europas transportnäring, som sysselsätter drygt fem miljoner människor.
Men alla ser det inte så. I EU-parlamentet har länder som Rumänien och Bulgarien stridit med näbbar och klor för att hindra paketet från att bli verklighet. Där länder som Sverige, Tyskland och Frankrike ser bättre villkor, löner och minskad social dumpning ser stater i öst protektionism och försök att skydda den inhemska marknaden från konkurrens.
Frågetecknen kring hur efterlevnaden av reglerna ska gå till är fortfarande många.