OBS! De reportage som publiceras här gjordes år 2000. Materialet är copyrightskyddat.
Kritisk statlig utredning om socialtjänstens arbete:
"Stötande att så många ungdomar omhändertas under så lång tid"
Sju av tusen barn i Sverige har varit placerade i familjehem eller på institution någon gång under ett år. Och tre procent av alla artonåringar i Sverige har någon gång varit föremål för sociala åtgärder, det visar en ny statlig utredning (SOU 2000:77) som just publicerats.
Omhändertagandena har också ökat kraftigt, med tjugofem procent, under de senaste åren och då särskilt bland unga pojkar med så kallad utländsk bakgrund.
• Den första november förra året var cirka tretton tusen barn placerade i så kallad dygnsvård, varav nio tusen frivilligt. Det vill säga sju av tio familjer har gått med på de sociala åtgärderna utan att laga tvång måste användas
• Hälften av de omhändertagna barnen var mellan tretton och sjutton år gamla
En av de mycket kritiska slutsatserna i utredningen är att socialtjänsten i alldeles för hög grad koncentrerar sig på föräldrarnas problem och glömmer bort barnen och deras behov, när ett ingripande görs. Ofta saknas det både vårdplaner och uppföljning.
Att så många som en femtedel av alla barn blir kvar i åtgärder under så lång tid som fem år anser utredarna också vara stötande. De omhändertagna barnens verklighet står inte i överensstämmelse med varken intentionen i lagstiftningen eller den internationella barnkonventionen, avslutar de som skrivit den statliga utredningen.
• Femtiotre procent av de omhändertagna var pojkar, fyrtiosju procent var flickor
Den vanligaste orsaken till ett omhändertagande av barn är att familjen på något sätt brutit samman (trettio till fyrtio procent), att föräldrarna missbrukar (ca tjugofem till trettio procent), eller att föräldrarna på andra sätt saknar förmåga att ta hand om sina barn (cirka tjugo procent). Det vill säga, för närmare tre fjärdedelar av barnen var orsaken brister i hemmiljön.
En majoritet av de ungdomar som omhändertas kommer alltså från familjer som sedan lång tid är marginaliserade och har en mängd andra problem, ekonomiskt, socialt och känslomässigt. Mammorna är oftast ensamstående och papporna frånvarande. Barn med utländska föräldrar är också överrepresenterade - en tredjedel av barnen hade en eller båda föräldrarna födda utomlands. Bland tonåringarna var framför allt barn med finsk, afrikansk eller latinamerikansk bakgrund överrepresenterade.
• En femtedel av de omhändertagna barnen kommer att få vård i mer än fem år. Och av dem hade sju av tio placerats för första gången redan i förskoleåldern
• Två av tusen omhändertagna barn har i stort sett aldrig bott med sina biologiska föräldrar.
För tonårspojkar är den vanligaste orsaken till en placering någon form av asocialt, företrädesvis kriminellt beteende. För tonårsflickor handlar det oftast om andra former av socialt nedbrytande beteenden.
Forskaren Masoud Kamali visar i sin bok Varken familjen eller samhället (1999) att många ungdomar med utländsk bakgrund i sin relation med majoritetssamhället får en känsla av att vara utanför, att komma utifrån. Det kan vara en sammanförande faktor som driver ungdomar att tillsammans utveckla relationer baserade på ett "vi" och "dom".
• Antalet barn och ungdomar som placeras har ökat med tjugofem procent under senare delen av 1990-talet. En annan åtgärd som har ökat är tilldelningen av en så kallad kontaktperson. Under 1999 hade cirka 21.000 ungdomar någon gång en sådan kontakt.
Kamali visar också att just de här ungdomarna riskerar att hamna i en total "outsiderindetitet" där de känner att de varken tillhör sin familj eller det svenska samhället. Det vill säga, de befinner sig någonstans mellan föräldrarnas gamla övertygelser från ett tidigare hemland och det svenska samhällets värderingar. Detta ger dem möjlighet att utveckla en särskild kompetens i att hantera motstridiga budskap och oklara etiska modeller - men samtidigt också en möjlighet att slippa undan kontroll, genom att spela ut familjen och samhället mot varandra. Det vill säga ungdomarna riskerar att hamna i beteenden som inte ingår i samhällets spelregler och därför betraktas som kriminella.
– Samhället måste framför allt sätta in resurser för att motarbeta orsakerna till segregation och utanförskap, annars kommer situationen inte att förändras, anser Masoud Kamali.
• Privatiseringen av ungdomsvården har också ökat. Platserna i familjehem har minskat från cirka sjuttio procent under 1980-talet till hälften av alla placeringar i början av 2000-talet. Samtidigt har de privata vårdhemsplaceringarna ökat till omkring fyrtio procent. Det vill säga tillsammans tar familjehem och privata vårdhem nu emot omkring nittio procent av alla placerade ungdomar.
"Agerandet ökar segregationen"
Barn och ungdomar i socialt utsatta delar av Stockholm omhändertas tio gånger oftare av socialtjänsten än barn och ungdomar i de mer välbärgade delarna av länet. Och nu får de sociala myndigheterna i staden hård kritik, av forskare och av Rädda Barnens ordförande.
– Polis och sociala myndigheter hjälper inte barnen på rätt sätt, säger Görel Thurdin, ordförande för Rädda Barnen.
I områden som Danderyd och Lidingö var fyra av tusen barn omhändertagna någon gång under förra året. I Sundbyberg och Botkyrka omhändertogs fler än tio gånger så många, omkring femtio barn av tusen.
Antalet omhändertaganden har ökat kraftigt under de senaste åren, särskilt bland unga pojkar med så kallat utländsk bakgrund. Vart tredje barn som omhändertas av socialtjänsten i Stockholm har minst en förälder född i utlandet. Bland dessa barn är ungdomar med afrikansk, latinamerikansk eller finsk bakgrund överrepresenterade.
– Det går inte att bevisa att ett omhändertagande verkligen gör situationen bättre för ungdomarna, därför borde myndigheterna försöka hjälpa familjerna lösa problemen på andra sätt. Det säger forskaren Masoud Kamali, forskare i sociologi vid Uppsala Universitet, som har studerat socialt utsatta ungdomars situation och är mycket kritisk.
– De sociala myndigheternas agerande så som det ser ut nu bidrar till att öka segregationen och klasskillnaderna i Stockholm, säger han.
I Sundbyberg och Botkyrka, Tyresö och Sigtuna kommuner, med bostadsområdena Hallonbergen, Fisksätra och Märsta, omhändertog de sociala myndigheterna alltså omkring fem procent av alla barn någon gång under förra året. Barnen placerades i familjehem eller på institution. Tre av fem var helt nya fall. Samtidigt omhändertogs bara 0,4 procent av barnen i områden som Danderyd och Lidingö.
Masoud Kamali igen:
– Skillnaden är större än jag hade väntat mig, i exempelvis Botkyrka har så många som en tredjedel av alla barn under 18 år någon gång varit omhändertagna.
– De som omhändertar barn saknar också ofta både kunskap om hur verkligheten ser ut i de segregerade områdena och kompetens för att bedöma hur man bäst hjälper de utsatta familjerna där. De sociala myndigheterna agerar istället utifrån sin egen uppfattning om vad som är normalt, något som bidrar till att skapa och förstärka de stora klasskillnaderna i Stockholm.
Och Rädda Barnens ordförande, Görel Thurdin, är mycket oroad:
– Både socialtjänsten, skolan och polisen i Stockholm saknar tillräcklig kompetens och resurser för att möta och hjälpa barn med sociala problem, säger hon. Situationen är mycket allvarlig. Bara ett av tio barn som behöver stöd får den hjälp de behöver, visar aktuella forskningsrapporter som vi har tillgång till.
Socialtjänsten svarar:
"Vi vet att det inte är lyckat"
Ansvariga för socialtjänsten i Sundbyberg, Sigtuna och Tyresö, där nära femtio barn av tusen någon gång under förra året var föremål för sociala åtgärder, svarar nu på kritiken från Rädda Barnens ordförande Görel Thurdin och forskaren Masoud Kamali, som Radio Stockholm berättade om igår. De håller med om att det inte är lyckat med placeringar på institution eller i familjehem och att det förebyggande arbetet måste bli bättre. Men orsakerna bakom de ökande omhändertagandena är man inte överens om.
BAND: intervjuer med Robert Meijer, ordförande i socialnämnden i Tyresö, socialchef Caroline Hänjered, Sigtuna kommun, samt Margareta Bjur, från socialtjänstförvaltningen i Sundbyberg.
I Tyresö vill man inte hålla med om att socialtjänsten gör fel. Istället är det situationen som är ohållbar, menar ordföranden i socialnämnden, Robert Meijer.
– Något måste göras och då gör man det som är möjligt, säger han.
Men de ansvariga i Sigtuna kommun bekräftar bilden:
– Vi vet att vi har legat högt i statistiken, vi har ofta gjort tillfälliga placeringar under utredningstid, kanske en månad. Men vi har många ungdomar i kommunen. Vi har också många ungdomar som kommer hit utan vårdnadshavare. Det är också så att det hos oss finns en brist på kunskap om ungdomarnas nätverk och det är därför som man vill utreda under tillsyn. Vi vet att det inte är så lyckat med placeringar, men vi försöker placera i familjehem. Det är ofta svårt att se helheten för familjerna och vi är inte alltid bra på det.
Också i Sundbyberg håller man med om att situationen inte är lyckad:
– Vi ska under nästa år börja satsa mer på förebyggande arbete, säger Margareta Bjur, vid socialtjänstförvaltningen.
Manus till radioinslag, tidigare sända i P4 Stockholm
Reporter, samtliga inslag: Aminata Merete Grut
Credits:
Skapad med bilder från BAD MOUTH - "Adolescents + Crowd" • josemdelaa - "skater teens park" • PublicDomainArchive - "feet legs standing" • Wokandapix - "student school back to school" • Sammmie - "friends together hugs"