Så var det dags för en ny liten resa, denna gång är huvudmålet Borneos regnskogar och korallrev! Den 12 december tar vi flyget till Kuala Lumpur, via Paris, och efter några dagar i KL bär det vidare till Tawau på Borneo. Nedan är en bild på vår planerade rutt.
Så har vi då äntligen kommit en bit på resan. Vi började den 12 dec med att ta oss till Köpenhamn och vidare till Paris flygplats.
Skylinen har onekligen ändrats en del sedan man var här senast, alltså sedan början av 90-talet! Nu är KL en modern asiatisk storstad med flera riktigt fräcka skyskrapor som blandas med halvslitna områden, som är perfekta för backpackers som vi.
Vi hade en heldag i KL och var så klart tvungna att åka upp i Petronas Twin Tower, olyckligtvis blev Ebba sjuk innan vi skulle åka upp så hon och Susanne låg hemma på rummet och tog det lugnt medan vi andra tittade på den storslagna utsikten från bryggan mellan de två tornen, 170 meter upp.
Efter KL bar det så vidare till Borneo, tidigt iväg till flygplatsen för en 3 timmars resa med Air Asia till Tawau stod bland annat på schemat. Avgångshallen var en riktigt lågbudget variant som tyvärr också var ganska ofräsch.
Väl framme hitta vi genast lite kul skyltar på toaletten!!
Och efter vi landat så bar det vidare med Taxi till Lahad Datu där det kändes som om vi var de enda gästerna på hotellet, i åtminstone i restaurangen!
Så har vi då äntligen kommit till en av de platser vi verkligen ville till på Borneo, Danum Valley, som är en av världens äldsta regnskogar och som även är känt för sitt rika djurliv. Vi tog en 4-wheeldrive från Lahad Datu och trots att det bara var 6 mil från huvudvägen till platsen vi skulle bo på tog det nästan 2 timmar. Inte någon motorväg direkt!
DVFC ligger precias jämte en flod och för att passera den finns det ett flertal hängbroar.
När vi kommit över bron såg vi ganska omgående en orangutan uppe i ett träd, alltså mycket nära där vi bodde. Det kändes nästan overkligt att man bara går någon minut från området man bor på och får uppleva detta! Efter kvällsmaten tog vi en nattur med en pick-up där vi satt på flaket. Vi såg visserligen inte speciellt mycket djur men känslan att vara ute djungeln när det var mörkt var helt fantastisk, månen som sken genom dimman och trädtopparna avtecknade sig svagt och en massa ljud från djur!!
Dagen efter gick när barnen låg och sov gick Susanne och jag ut på en lite tur innan solen hunnit komma upp helt på himmeln. Känslan av att gå helt ensam och bara få insupa alla intryck är helt obeskrivbar.
Jag tog mig halvvägs upp till nästa plattform men där kände jag att det räckte för mig.
Efter frukost hade vi bokat in en djungeltrek till ett vattenfall 3 km från där vi bodde, den skulle ta 3 till 4 timmar ToR vilket vi kände som helt orimligt. Det borde vi klara vi på max 2 timmar. Efter en timme hade vi bara kommit drygt en kilometer, så tiden stämde tyvärr. Nu ska vi erkänna att vi gick inte direkt i något högt tempo….
Efter två nätter på DVFC var det Mabul som gällde, en ö utanför Semporna, där vi ska snorkla, sola och slappa!
Så har vi kommit lite närmre civilisationen där det finns både ATMs och uppkopplingar, även om det inte är de snabbaste man haft. Faktum är att det är näst intill omöjligt att göra något alls på nätet, men att ha WiFi gratis till gästerna är ju bra. Efter Danum Valley begav vi oss ut till Mabul, en ö utanför Semporna, för sol, bad och snorkling!
På väg ut till ön började det regna rejält och det kändes som om det haglade rakt i ansiktet, men som tur är höll det inte i sig så länge och snart var vi ute på Mabul.
Eftersom vi hade strulat en del och ändrat datumen när vi skulle vara på Mabul kunde vi inte få boendet som vi ville ha då detta var fullt. Vi fick bo på ett ganska enkelt ställe, Seahorse Lodge, som fått dålig kritik på Tripadvisor. Den kritiken visade sig vara korrekt till 100%, rummen var minst sagt sunkiga och på kvällar och nätter krafsade råttorna och gjorde allt för att ta sig in i rummen. För att de inte skulle lyckas med den uppgiften lånade vi hammare och spik och fixade själva till de största hålen. Från utsidan såg dock boendet helt okey ut och ”bryggan” var perfekt att ligga och slappa på.
Nu åkte vi inte till Mabul för att ha ett lyxigt boende utan för snorklingen och den var riktigt bra. Vi fick se flera havssköldpaddor och en stor mängd fiskar och annat spännande.
Även om snorklingen var riktigt bra och de som hade stället var vänliga och hjälpsamma så valde vi att åka ifrån Mabul tidigare än planerat och begav oss till Sepilok och Orangutang reservatet.
Efter två dagar på Mabul så var det tillbaka till rengskogen, denna gång i Sepilok 5 timmars bussfärd från Mabul och Semporna. Vi hamnade denna gång på, för oss, ett riktigt lyxigt ställe.
Sepilok är känt för sina orangutang reservat där man bland annat tar hand om skadade orangutanger och hjälper dem att klara sig själva igen i regnskogen. Nu hade vi visserligen redan sett vilda orangutanger i Danum Valley men här kom vi lite närmre dem.
Och för att komma upp till vårt nya boende fick vi gå i denna trappa på 500 steg, en ganska svettig tur speciellt när man skulle upp med all packning.
Väl uppe så fanns det en restaurang och en länga med fyra riktigt bra rum och vi fick ett varmt välkomnande av deras ”vakthund”
Första natten var vi helt själva, ja förutom personalen, och det kändes lite speciellt då det på alla andra ställen varit ganska fullt med folk.
Inne på rummen var det faktiskt riktigt lyxigt, inte det man hade väntat sig av ett ställe uppe på en kulle och långt ute i regnskogen.
Tyvärr hade det regnat ganska mycket dagarna innan och vattenståndet var högt annars hade vi kunnat se både krokodiler och elefanter, men man kan inte förvänta sig att få se allt på en gång.
Det fanns även en del djur på restaurangen och köttätande växter strax utanför..
På julafton hade de till och med lyckats få fram en julgran med pynt och ljus.
Efter två nätter i Kinabatangan begav vi oss vidare västerut till Mt Kinabalu som är sydostasiens högsta berg med sina 4095 meter öh och runtomkring berget finns bland annat heta källor och teplantage. Vi lyckades få ett boende i Kudasang med en veranda och en makalös utsikt över berget. Många av husen där vi bodde liknade husen i alperna och då Kudasang ligger på ca 2000 meter öh blir det nästan lite kyligt på kvällarna vilket var en skön omväxling jämfört med den varma fuktiga luften i regnskogen..
Tyvärr hade vi varken tid eller kläder för att bestiga berget utan vi fick hålla tillgodo med ett teplantage.
På vägen till några heta källor stannade vi till för att se på en Raflesia, världens största blomma som bara blommar knappt en vecka och det tar 16 månader för blomman att utveklas från knopp till färdig blomma. Den kan bli upp mot en meter i diameter och den vi såg var drygt en halvmeter stor, och luktade riktigt äckligt!
Efter det begav vi oss till de heta källorna som vi redan från början visste inte skulle vara någon större hit men när vi kom dit var det mer som ett badland fullpackat med folk precis överallt. Men en bit därifrån fanns en canopy walkway som istället var en riktig överraskning och super bra. Den bestod av tre delar och den sista delen var 40 meter ovanför marken och det var riktigt häftigt när det gungande medan man gick.
På kvällen hamnade vi på en av de få restaurangerna vi hittade i Mt Kinabalu, bara på de två dagarna vi var där så blev maten markant mycket sämre. Och som vanligt så ser man en massa roliga skyltar, denna hittade vi på en restaurang vid de heta källorna. Helt uppenbart att man inte ska spotta i alla eluttag och strömbrytare!
Efter en natt i Kota Kinabalu tog vi oss vidare till Tip of Borneo, en bilresa på 3 timmar rakt norrut. Tip of Borneo är fortfarande ganska oexploaterat så det finns inte en massa kul backpackersställen att välja på. Vi hamnade på Tommys Place, som hade ganska trevlig rum men restaurangens personal var otroligt sega och menyn var inte direkt lång! Som vanligt på Borneo under regnperioden så regnar det varje dag, en del dagar mer än andra.
Stranden och framför allt havet och vågorna var fantastiskt. När solen var framme kunde man se igenom vågorna som blev upp mot 1,5 meter. Grymt kul att försöka vågsurfa i, speciellt som vattnet höll kring 28 grader! Värre då man ville sitta på och slappa på stranden, en massa sandloppor som bet en sönder och samman. Efter några minuter i sanden var men helt prickig, och betten kliar värre än myggbett. Men vad gör man inte för lite kul vågor.
Efter några dagar på Tip of Borneo med kliande bett från sandloppor begav vi oss tillbaka till Kota Kinabalu. Förra gången bodde vi i en sovsal med dusch och toalett ute i korridoren, så denna gång hade vi satsat lite mer och tagit ett ”familjerum” med egen dusch och toalett. Väl framme inser vi att vi bor på tredje våning granne med ett parkeringsgarage, och med ett litet fönster ut mot detsamma. ”Familjerummet” var extremt litet och det var ett högt steg in till toaletten. I ett land där man sätter upp alla möjliga varningsskyltar borde här funnits en som varnade personer med anlag för klastrofobi att bo här. Vi bokade dock rummet för de två återstående nätterna på Borneo och gick ut för att äta nyårsmiddag.
Vi började på Starbucks med kaffe, varm choklad och några mumsiga kakor, och ett fungerande Wifi! När väl mejlen synkats så inser vi att vi missat ett svar från ett av de bästa budgethotellen i KK, som hade familjerum lediga! En snabb koll på kartan och vi insåg att hotellet låg ett stenkast från Starbucks. Vi bestämde oss genast för att åka dit och kolla, och gissa om vi blev överförtjusta! Ett stor ljus rum med bra utsikt och extremt trevlig personal.
Inget att tveka på, vi tog det rummet också, det var ju ändå nyår. Medan barnen stannade kvar på rummet tog jag och Susanne oss tillbaka till det andra rummet och förklarade att vi checkar ut, nästan innan vi checkat in. De blev lite konfunderade men vi lyckades till och med få tillbaka det mesta av kostanden för rummet. Vi hade precis gått från ett klastrofibiskt boende med ett parkeringsgarage till det bästa boendet vi haft på både denna och förra resan, och skillnaden i pris var ganska liten!
För att göra saken än bättre fanns det en äkta italiens restaurang precis i närheten, perfekt för att äta nyårsmiddagen på.
Det blev till slut en riktigt bra nyårsafton och avslutning på Borneo. Nyårsdagen softade vi på en ö utanför KK där man kunde snorkla men efter att ha varit på Mabul var förväntningarna inte så höga men väl på ön blev vi mycket positivt överraskade. Både ön och snorklingen var riktigt bra.
Dagen efter tog vi flyget till Langkawi, med ett kort stopp på flygplatsen i Kuala Lumpur för byte av plan.
Så har vi kommit till Langkawi och semesterdelen på vår resa där vi bara ska bada, sola och ta det lugnt! Vi har ett riktigt budgetboende som dock ligger mycket bra till 5 minuter från stranden. Ganska hemtrevligt även om vi bor i våningssängar, dock inte Susanne som fick en mjuk extra säng! Alldeles i närheten ligger en Indisk restaurang som blivit vårt frukost ställe med indiska pannkakor med curry till frukost, faktiskt riktigt gott. Sedan har de makalöst goda lassies, en yoghurt dryck, som svalkar skönt.
Det märks att det Langkawi länge varit ett poppis resmål, på stranden kan man hyra vattenskoter, kanoter, åka parasailing och bananbåt! Just bananbåten blev snabbt poppis och vi har redan hittat ett favoritställe som vi nu sponsrar, dock blev senaste turen lite väl häftig då vi landade på Ebba och Ellen när vi blev avkastade.
Så är snart även semestern på Langkawi slut, bara två dagar innan vi beger oss till KL för lite shopping innan vi tar flyget till Paris och vidare till Köpenhamn. Så innan dess sliter vi som djur för att få ut det mesta av Langkawi. I förmiddags tog vi taxin till en ägglift som tog oss upp på ett ganska högt berg med en grym utsikt.