Två språk i Kanada Heidi backman: reflektioner Från en resa

Jag fick möjligheten att bekanta mig med tvåspråkigheten i tre provinser i Kanada i februari 2017. Johan Häggman planerade ett förtjänstfullt program genom de värdefulla kontakter han har. Vi träffade tjänstemän och politiker på federal och provinsiell nivå samt representanter för forskning och tredje sektorn. Det här är min rapport från resan, först beskrivningar och längre fram i texten mina reflektioner, där jag gör jämförelser med tvåspråkigheten i Finland. Rapporten återspeglar det jag upplevt under en veckas tid i Kanada. Det är inte lätt att tolka och förstå ett annat lands system och kultur på en så kort tid.

SPRÅKFÖRHÅLLANDENA

I Kanada finns det 32,5 milj människor. Av dem talar 75 procent engelska och 23 procent franska och nästan 2 procent talar ingetdera av de officiella språken. Under vår resa berättades det att det t.ex. i China Town i Toronto kan finnas personer som lever helt och hållet på mandarin. I Finland brukar vi tala om finsk- och svenskspråkiga. I Kanada kallas engelskspråkiga anglophones, franskspråkiga francophones och övriga språkgrupper allophones.

Statistiken enligt modersmål ser som en följd av den stora invandringen annorlunda ut än fördelningen jag presenterade ovan: Bara 58 procent har engelska och nästan 22 procent har franska som modersmål och närmare 21 procent har ett annat språk som modersmål. När man rör sig på staden hör man följaktligen engelska talas med många olika brytningar. Det största språket bland övriga språk är punjabi, som talas av 460 000. Invandringen är ett önskat fenomen i Kanada, som behöver arbetskraft.

Chinatown i Toronto

Av kanadensarna talar 5,8 milj (ca 18 procent) både franska och engelska. De tvåspråkiga bor huvudsakligen i de östliga provinserna, som vi besökte. Det här är de provinser, från och med Ontario österut, som har obligatorisk undervisning i det andra språket. Från och med provinsen Manitoba västerut är Kanada nästan enspråkigt engelskt. Av alla franskspråkiga är 45 procent tvåspråkiga (men 56 procent av dem i åldern 15-24 år) och av alla engelskspråkiga är bara 9 procent tvåspråkiga (men 13 procent av dem i åldern 15-24 år). De unga studerar och behärskar alltså i högre grad det andra språket än tidigare generationer. Det här kan jämföras med en finsk studie från år 2000 som visade att 55 procent av vuxna finskspråkiga uppgav att de behärskar svenska som andra språk. (Nationalspråksutredningen, Utbildningsstyrelsen 2011). Tvåspråkigheten är alltså betydligt mer utbredd i Finland än i Kanada.

Franskspråkiga bor som majoritet i Quebec och som minoritet i andra provinser, främst i New Brunswick och Ontario.

ORGANISERING AV TVÅSPRÅKIGHETEN

Kanada är liksom USA uppbyggt av en federal riksomfattande nivå och tio provinser (delstater).

På federal nivå finns det en minister, Minister of Canadian Heritage, med ansvar för de språkliga minoriteterna, inkl. finansiering av utbildning, och en kommissionär eller ombudsman (commissioner) för de officiella språken. Finansministern är ansvarig för att det finns service på franska och engelska. Vid det federala parlamentet i Ottawa finns det kommittéer för vartdera officiella språket. Byråerna som jobbar med språkfrågor har något hundratal anställda sammanlagt.

Till det federala ansvaret hör bl.a. sysselsättning och ekonomi, immigration, utrikesfrågor och försvar. Till provinsernas ansvar hör bl.a. utbildning, social- och hälsovård och kommuner. Provinsen ska erbjuda skola på båda språken och undervisning i det andra officiella språket. Språkpolicyn slås fast både på federal och provinsiell nivå.

KANADA 150 ÅR

År 1763 övergick Frankrikes alla kolonier i Nordamerika till Storbritannien, som garanterade de franska rättigheterna (bl.a. rätt till religion och år 1774 även till språk) förutsatt att Kanada visade lojalitet till den brittiska kronan – en lojalitet som bestått till dags dato. I provinsen Ontarios parlament i Toronto ser vi drottningens porträtt hänga på väggen på paradplats. Kanada fick sin grundlag för 150 år sedan, 1867, och blev då en federal stat, där t.ex. utbildningen är ett provinsiellt ansvar.

Redan i den kanadensiska grundlagen från 1867 slogs tvåspråkigheten fast när det gäller parlamentet och domstolarna. Lagen om officiella språk godkändes hundra år senare, 1967, och fastställde att federala tjänster ska ges på både franska och engelska. Ombudsmannafunktionen infördes också.

Parlamentet i Toronto i provinsen Ontario är inrett med modell av underhuset i London. Vid ingången till salen hänger porträttet av drottning Elisabeth II.

Canadian charter of rights and freedoms godkändes 1982 och förtydligar lagstiftningen från 1967 och ger samma rättigheter för fransk- och engelskspråkiga i parlamentet, i domstolar och i federala institutioner. Lagen ger minoritetsspråket rätt till utbildning på eget språk. Fransk undervisning ska ges alla barn till föräldrar som är ”french-language rights-holders”. Lagen om officiella språk 1988 vill främja minoritetsspråkgruppernas vitalitet och ge en erkänsla till användningen av franska och engelska i det kanadensiska samhället. Department of Canadian Heritage är det organ på federal nivå som fick ansvaret för dessa frågor och som med ett 340 milj dollars program kan stödja minoritetsspråken i samhällena och främja språkkunskaperna i de officiella språken.

Krieghoff: Indian Trapper on Snowshoes 1849. Art Gallery of Ontario, AGO, i Toronto

Det kan också finnas lagstiftning i olika provinser när det gäller ursprungsbefolkningens, First Nations, rättigheter. I Nunavut finns det t.ex. en lagstiftning om Inuitfolkets rättigheter. Och det finns skolor för First Nation och särskild statlig finansiering som kan sökas för dessa skolor. Fler än 600 First Nations är godkända i Kanada. Mer info: www.aadnc-aandc.gc.ca

UTBILDNING

Båda språkgrupperna har rätt till undervisning på eget språk och man försöker också främja undervisning på det andra språket. New Brunswick är den enda provinsen som är helt tvåspråkig, i likhet med Finland. Quebec är officiellt franskspråkigt och de övriga provinserna är engelskspråkiga. De flesta provinser har egen preciserande språklagstiftning.

Utbildningen hör till provinsernas ansvar. Ontario har t.ex. ett ministerium som sköter grundläggande undervisning och andra stadiet. Ministeriet gör upp läroplanen och sköter finansieringen. Under ministeriet lyder skoldistrikt med nämnder (district school boards) som styr skolorna. Skoldistrikten anställer lärare, styr skolorna och implementerar den provinsiella läroplanen.

Alla har oberoende av vilken provins de bor i rätt till undervisning på eget språk (engelska och franska): ”where demand is sufficient”. Det är ett dualt system som innebär att språkgrupperna har konstitutionell rätt till ”self management”. Skolorna är alltså antingen franska eller engelska. Tvåspråkiga skolor finns inte, eftersom en assimilering då skulle undergräva tvåspråkigheten, berättas det för oss. Markku Suksi berättar i en artikel om en diskussion i New Brunswick om huruvida även skolskjutsarna borde separeras på språklig grund.

Engelskan och franskan lever sida vid sida i olika former i de olika provinserna. Det handlar bl.a. om respekt, om två språk och många kulturer.

Den franska skolans uppgift i t.ex. Ontario är att stärka elevernas språkliga identitet och man betonar t.ex. personalens kompetens att jobba med minoritetsfrågor. I Ontario har de fransktalande en egen läroplan, som utgår från den engelska, men som beaktar språkliga och kulturella särdrag. Det är också utsagt att undervisningen ska ha kvalitet. Sammanlagt 240 000 unga kanadensare i hela landet går i en minoritetsspråkskola. Det finns allt som allt 900 sådana skolor och de är styrda av 40 minoritetsskolnämnder (minority school boards). Det finns också ett ökat antal daghem (daycare centres) på minoritetsspråket.

Dagvård och förskola (early childhood education ages 0-3, junior and senior kindergarten ages 4-5) kan ordnas i skolan, precis som i Finland, eller i separata enheter. Grundläggande utbildning (elementary) ges i åldrarna 6-13, och (secondary) i åldrarna 14-18. Yrkesutbildning ges inte av läroanstalterna på andra stadiet (upper secondary) som i Finland. Upper secondary är dels akademiskt inriktad, dels tillämpad (vilket närmast kanske påminner om Sveriges gymnasieskola). Efter secondary education kan man delta i läroavtal, gå i college eller universitet.

Campusområdet till tvåspråkiga University of Ottawa, ett av Kanadas äldsta universitet med 30 000 studerande. Här träffade vi federala tjänstemän och forskare. Ottawa är federal huvudstad i Kanada.

Universiteten och collegen har t.ex. i Ontario ett eget ministerium, Ministry of Advanced Education and Skills Development. Kanadas grundlag garanterar inte högskoleutbildning på franska, men den erbjuds ändå. Totalt sett finns det 40 college och universitet, som ger undervisning på minoritetsspråket. Det finns 20 offentliga universitet i Ontario, varav ett franskt och två tvåspråkiga, fyra har dessutom franska fakulteter. Universitetet i Ottawa är Kanadas äldsta. Det är tvåspråkigt och har 30 000 studerande. De årliga avgifterna kan vara mycket höga. Fr.o.m. läsåret 2017-18 kommer emellertid familjer med lägre inkomster (under 50 000 dollar) att få gratis universitetsstudier för sina barn i Ontario. Det finns 24 offentliga college (applied arts and technology) i Ontario och mer än 400 privata. Två college är franska.

Vuxenutbildningen ordnas flexibelt och gäller enligt uppgift främst språkundervisning i engelska och franska för invandrare, sk. bridgetraining och utbildning i läskunskap och grundläggande kompetenser. Det handlar i hög grad om sysselsättande utbildning och läroavtalsutbildning.

Med de två officiella språken kan kanadensare kommunicera med 75 länder över hela världen.

Undervisningen i det andra språket uppmuntras på olika sätt i Kanada, men är inte obligatorisk i alla provinser. Fr.o.m. Ontario österut är det andra språket obligatoriskt. I provinserna från Manitoba västerut är undervisningen i det andra språket frivilligt. Ungefär 2,4 miljoner unga kanadensare läser engelska eller franska som andra språk, och det är mer än bland tidigare generationer. I siffran ingår 400 000 som utanför Quebec går i franskt språkbad. Det finns organisationer som vill främja undervisningen i det andra språket på olika sätt, exempelvis genom att ordna sommarjobb på det andra språket. Antalet elever i språkbad har ökat mycket, med 39 procent under tio år. Språkbadet (immersion) är en kanadensisk innovation från år 1965. I Finland samlas det inte in statistik över språkbad, men år 2010 fanns det enligt en studie språkbad i åk 1-6 i endast femton kommuner och i åk 7-9 i elva kommuner. (Funktionell svenska, UKM:s arbetsgruppspromemorior och utredningar 2012)

Det finns också försök att stödja First Nations, ursprungsbefolkningen, i skolan (Métis, Inuit). I Ontario har ministeriet t.ex. en Indigenous Education Strategy.

ONTARIO

Ontario har 1 milj m2 och är tre gånger större än Finland. Av den totala befolkningen på 13,5 miljoner personer i Ontario är 600 000 francophones (nästan 5 procent). I Toronto, provinsens huvudstad, bor det 200 000 franskspråkiga. Ontario har en inkluderande definition av francophones. Till gruppen hör de som har franska som modersmål, men också de som har en särskild kunskap i franska och som använder franska hemma. Bara 32 procent av de francophona äktenskapen med barn i Ontario är sådana att båda föräldrarna är fransktalande, de flesta är alltså tvåspråkiga familjer.

Trots den inkluderande definitionen är skolvalet inte fritt. För att kunna välja fransk skola för sitt barn ska minst en av föräldrarna vara fransktalande eller allra minst ha en mor- eller farförälder som är fransk och familjen ska kunna stödja barnet i skolgången på franska. Om ett av barnen börjar i fransk skola, får också resten av barnen göra det.

De franskspråkiga verkar känna sig trängda och talar om att de inte ska synas och höras för mycket, det gäller att välja sina strider. Och sådana har de haft, bl.a. en kamp för att få hålla kvar ett sjukhus i Ottawa, Montfort Hospital, som kunde ge fransk service. De lyckades, domstolen fastslog att det inte är emot konstitutionen att dra in sjukhuset, men att det skulle leda till en minskning av franskspråkiga hälsovårdstjänster.

Fram till 1927 fick man inte lära ut franska i skolorna. År 1986 (The French Language Services Act FLSA) fick den franska minoriteten rätt till service på eget språk. Lagen har nu funnits i trettio år. År 1998 grundades 12 franska school boards (och 60 english-language school boards), vilket gav francophones rätt att administrera sina egna skolor. Det finns 351 franska grundskolor, 3 627 engelska samt 104 franska läroanstalter på andra stadiet och 808 engelska. Ministern för francophona ärenden har i uppgift att förstärka service på franska och att främja den franska kulturen enligt FLSA. Office of Francophones Affairs (OFA) med sin kommissionär sköter uppdraget. Byrån stöder bl.a. regeringen och ministerier samt sköter kontakter till medier och organisationer. Det finns också sedan år 2004 en provincial Advisory Committee on Francophone Affairs. Kommittén möts 3-4 ggr i året och är rådgivande gentemot ministern. OFA stöder kommittén. Antalet elever i franska skolor har som en följd av den aktiva minoritetspolitiken ökat sedan 2003-04, medan elevernas antal i engelska skolor minskat.

Av de totalt 830 000 engelskspråkiga eleverna deltar drygt 180 000 (22 procent) i språkbad på franska, som är mycket populärt. De övriga får normal undervisning i det andra språket, men den är inte effektiv, får vi höra flera gånger under resan. Eleverna läser det andra språket som ett obligatorium i åk 4-8. Man talar mycket om att undervisningen borde vara mer intensiv och autentisk och påbörjas tidigare (i Finland börjar undervisningen i det andra inhemska språket senast i åk 6) och i Toronto finns det försök i intensiv franska. Men modellen är än så länge marginell och det råder brist på lärare.

QUEBEC

I Quebec, som är den enda provinsen med franska som officiellt språk, finns det 1 miljon personer med engelska som officiellt språk, men endast 200 000 har engelska som modersmål. I Montrealområdet är 69 procent tvåspråkiga och 31 procent enspråkiga. Så mycket som 30 procent är immigranter. De engelskspråkiga har som en följd av språklagarna minskat. Representanter för den engelskspråkiga minoritetsgruppen berättar om de myter som finns om den engelskspråkiga minoriteten, t.ex. att de är den minoritet som blir bäst behandlad, att de är förmögna och att de av eget val isolerar sig. De facto är gruppen i högre grad arbetslös än franskspråkiga.

De flesta franskspråkiga i Quebec talar inte engelska och kan således inte få arbete som kräver tvåspråkighet. Det finns också sedan 1961 (peakar 1971 och 1977) en braindrain av engelskspråkiga med högre inkomster. Franska elever läser ca 1-1,5 h engelska i veckan, och det råder brist på lärare.

Åren 1969-77 fastslogs Quebecs språkpolicy. 1969 gavs frihet att välja utbildningsspråk. Åren 1974 och 1977 gjordes vissa begränsningar. Begränsningarna i språkpolicyn drevs av minskat antal födslar inom den franska befolkningen och en rädsla för assimilering samt låg ekonomisk status. Sedan dess bör invandrare sätta sina barn i fransk skola. År 1971 valde 14 procent av allophones fransk skola för sina barn, år 2013 så mycket som 87 procent. Integrationen sker alltså huvudsakligen på franska i Quebec. Endast om t.ex. en av föräldrarna gått i engelsk skola kan de välja engelsk skola till sina barn. De franskspråkiga i Quebec känner sig hotade trots sin majoritet i den egna provinsen. Det finns vissa likheter med Ålands policy. Man resonerar att Kanadas tvåspråkighet är beroende av det franskspråkiga Quebec.

NEW BRUNSWICK

Vi skulle besöka även Fredericton i New Brunswick under vår resa, men just den natten var det den värsta isstormen (ice storm) på många år. Vi flög hela natten från Toronto till Fredericton, piloten försökte landa två gånger utan resultat. Vi fick återvända tomhänta till Toronto. Det blev en jobbig morgon på Pearson flygfält i Toronto när vi försökte boka hotell, omboka flygresor och ta ut vårt bagage. Samt arrangera en Skypekontakt med New Brunswick.

Vi kände lite grann av fenomenet Icestorm även i Toronto

New Brunswick är den enda provinsen med två officiella språk (konstitution 1967). Franska talas av 33 procent. Det finns i provinsen regioner med både fransk och engelsk majoritet.

Provinsens första språklag godkändes 1969 och är nära besläktad med tvåspråkigheten i Finland. Undervisningssystemet är enligt utbildningslagen 1997 dualt, man har alltså skolor på båda språken och språkgrupperna har rätt att skapa sitt eget utbildningssystem. Minoritetsspråkgruppen har t.ex. rätt till mindre grupper. Det finns i provinsen en undervisningsminister och två biträdande ministrar, en för vardera språkgruppen. Tre skoldistrikt är franska och 3 engelska.

Undervisningen i det andra språket är obligatoriskt i provinsen. I den franska skolan börjar eleverna läsa engelska i åk 3-9, efter det blir språket frivilligt. I den engelska skolan är det på liknande sätt. Men den vanliga undervisningen i det andra språket anses inte vara tillräckligt effektiv, medan språkbadsundervisningen ger mycket gott resultat.

REFLEKTIONER

Syftet med programmet för officiella språk i Kanada är att öka kunskaperna om de officiella språken, att skapa en bättre förståelse för nyttan av tvåspråkighet och att skapa acceptans för de språkliga minoriteternas rättigheter och att främja deras delaktighet i det kanadensiska samhället. Men enligt Kanadas federala kommissionär för de officiella språken är tvåspråkigheten framförallt rättsbaserad och värdebaserad. I Finland har en liknande strävan funnits t.ex. i form av förra regeringens nationalspråksstrategi. Ingetdera landet har helt nått sina mål fullt ut.

Av de franskspråkiga i Kanada tycker 78 procent och av de engelskspråkiga 57 procent att två officiella språk är en viktig del av Kanada. Av de franskspråkiga tycker 91 procent att det är viktigt att lära sig de båda språken för att skapa förståelse, av de engelskspråkiga 73 procent. Tvåspråkigheten upplevs som positivare av minoriteten.

En viktig utgångspunkt i Kanada är att det är fråga om en rätt till service för de båda språkgrupperna. Den franska utbildningen är dyrare pga. avstånd och mindre enheter och grupper och får därför öronmärkta resurser i t.ex. Ontario. Samma nämndes i Quebec om den engelska minoriteten. Men alla medborgare har rätt till samma service, de betalar också skatt enligt samma principer, som professor Vaillancourt påpekade. Just avstånden är en stor utmaning för särskilt minoritetsspråkgruppen. Det blir långa avstånd, dyr undervisning, brist på storskalenytta, brist på läromedel och lärare. Allt detta känner finlandssvenskt skolfolk igen.

Parallellerna mellan minoriteterna i Kanada och finlandssvenskarna är uppenbara. Franskspråkiga känner sig trängda i Ontario, de engelskspråkiga i Quebec. De engelskspråkiga i Quebec nämner liknande myter om sin språkgrupp som finlandssvenskar stöter på i Finland; de har det för bra, de är förmögna och de isolerar sig.

Också i Kanada har man antingen engelska eller franska skolor. Tvåspråkiga skolor kommer inte på fråga i Kanada, eftersom det i så fall handlar om assimilering. Det får vi höra flera gånger under vår resa.

Av kanadensarna talar bara 5,8 milj (ca 18 procent) både franska och engelska. De tvåspråkiga bor huvudsakligen i de östliga provinserna, som vi besökte. Det här är de provinser, från och med Ontario österut, som har obligatorisk undervisning i det andra språket. Från och med provinsen Manitoba västerut är Kanada nästan enspråkigt engelskt. Av alla franskspråkiga är 45 procent tvåspråkiga (men 56 procent av dem i åldern 15-24 år) och av alla engelskspråkiga är bara 9 procent tvåspråkiga (men 13 procent av dem i åldern 15-24 år). De unga studerar och behärskar alltså i högre grad det andra språket än tidigare generationer.

I Finland gjordes det för några år sedan en beräkning att ca 70 procent av befolkningen har studerat svenska som det andra inhemska språket och borde ha någonslags grundkunskaper. En studie från år 2000 visade dock att bara 55 procent av vuxna finländare uppgav att de behärskar svenska. (Nationalspråksutredningen, Utbildningsstyrelsen 2011). Obligatorisk undervisning i det andra inhemska språket verkar ändå ha en positiv effekt på den reella tvåspråkigheten, även om man i ingetdera landet är nöjd med resultaten. Tvåspråkighet finns framför allt i de kanadensiska provinser som har obligatorisk undervisning i det andra språket. De andra provinserna är mer eller mindre enspråkigt engelska. Intressant nog så är franskan också i Kanada (liksom svenskan i Finland) det enda ämne som elever i regel kan bli befriade från utgående från motiveringar att de inte har möjligheter att lära sig språket. Det samma verkar inte gälla majoritetsspråket i någotdera landet.

I Kanada verkar språkundervisningen i det andra språket börja tidigare än i Finland. I Ontario talar de om åk 4, i Finlands inleds undervisningen senast i åk 6 sedan hösten 2016, tidigare var det först i åk 7. De som läste svenska som A-språk (inledning i åk 1-6) i Finland fick i genomsnitt 62 procent av de maximala poängen i åk 9 år 2001, medan de som läste svenska som B-språk (inledning i åk 7-9) fick i genomsnitt 53 procent av maximala poängen. De bästa resultaten fanns i södra och västra Finland. Femton procent hade svaga kunskaper i A-svenska, 38 procent i B-svenska. Fastän svenskan sedan hösten 2016 påbörjas senast i åk 6, har antalet årsveckotimmar inte ökat. Årsveckotimmarnas minimiantal minskade de facto i läroplansreformen 1994 från 9 till 6 och ligger fortfarande på samma nivå. På denna punkt verkar undervisningen i det andra språket ha bättre förutsättningar i Kanada än i Finland.

Flera gånger under resan sades det emellertid att språkbadet fungerar, men inte den vanliga undervisningen i det andra språket. Orsaker var att den inte är tillräckligt intensiv och att det råder brist på lärare. Undervisningen börjar ändå betydligt tidigare än vad svenskundervisningen börjar i finska skolor. Man har i Toronto försök med intensifierad undervisning i franska. Också i Finland visar studierna att språkbadet är effektivt. Resultaten från hundra språkbadselever i studentprovet i svenska var utmärkta enligt en rapport från 2007. Språkbadseleverna hade även goda resultat i modersmålet, engelska och tyska samt i matematik och realämnen. (Funktionell svenska, UKM:s arbetsgruppspromemorior och utredningar 2012)

Några slutsatser:

Språkliga rättigheter handlar inte om bara nytta, utan framför allt om respekt och om att ge service till minoriteter.

Samtidigt är en målsättning om en levande tvåspråkighet bland befolkningen ett mervärde i förhållande till att endast tillhandahålla service på två eller flera språk.

I Finland kunde tvåspråkigheten främjas genom:

- mer språkbadsundervisning

- Intensifierad och tidigarelagd undervisning i det andra inhemska språket. Det här kan genomföras som extra timmar i timfördelningen, genom undervisning redan från åk 1 eller som språkduschar inom ramen för småbarnsfostran. Nya innovativa modeller som utnyttjar den nya läroplanens möjlighet att skapa ämnesövergripande helheter (kombinationer av språk och andra ämnen) och olika former av tandemmodeller, som skapar autentisk kommunikation mellan språkgrupperna borde modigt testas.

DE HÄR TRÄFFADE VI

TORONTO, ONTARIO

Francois Boileau, Commissioner for French Language Services in Ontario, Legislative Assembly of Ontario. Ombudsman för det franska språket i Ontario, knuten till parlamentet. http://csfontario.ca/en/equipe/commissaire

Ms. Kelly Burke, Assistant Deputy Minister, Office of Francophone Affairs, vice minister för franskspråkiga ärenden i Ontario

Geneviève Brouyaux Education Officer for the Ministry of Education of Ontario

Michel Robillard, Executive Director, COFA (yrkesutbildning)

Renaud Saint-Cyr, President, COFA (yrkesutbildning)

MONTREAL, QUEBEC

François Vaillancourt är professor i nationalekonomi vid Université de Montréal.Han är doktor från Queens university, kandidat från Université de Montréal. Vaillancourt är en av de mest framstående forskarna när det gäller ekonomi och minoritetsspråk.

Sylvia Martin-Laforge: Director General of Quebec Community Groups Network (QCGN)

Stephen Thompson, Director of Policy, Research and Public Affairs, QCGN

Rita Legault: Director of Communications, QCGN

Lisanne Gamelin: Youth Coordinator, QCGN

Jack Jedwab: Executive Vice-President, Executive Vice-President, Association of Canadian Studies.

Anna Farrow: Executive Director, English Speaking Catholic Council.

Lorraine O’Donnell: Coordinator, Quebec English-Speaking Community Research Network.

David Birnbaum, member of the National Assembly. Parliamentary Assistant to the Ministers of Education and Higher Education. Previously Executive Director of the Quebec English School Boards Association, Executive Director of Canadian Jewish Congress, Quebec Region.

Guy Lachapelle

FREDERICTON, NEW BRUNSWICK

Katherine d’Entremont, Commissioner of the Official Languages for New Brunswick. Ombudsman för de officiella språken i New Brunswick http://officiallanguages.nb.ca/commissioner .

OTTAWA, ONTARIO

Carsten Quell, Director for Policy and Legislation, Government of Canada. Direktör för policy och lagstiftning vid Kanadas regering.

Ghislaine Saikely, Kommissionär för de officiella språken i Kanada http://sports.yahoo.com/news/ghislaine-saikaley-appointed-interim-commissioner-193000649.html , www.officiallanguages.gc.ca .

Monika Jezak, Director of the Official Languages and Bilingualism Institute (University of Ottawa). Direktör för institutet för de officiella språken vid Ottawa universitet. https://olbi.uottawa.ca/about/academic-staff/jezak-monika

Linda Cardinal, forskare, university of Ottawa

Yvan Déry, Canadian Heritage (First Nation)

Pierre Coulombe, Office of the Commissioner of Official Languages

Jérémie Secor, Director of OLBI

ANDRA KÄLLOR

Markku Suksi, Om tvåspråkighetens juridiska utformning och betydelse i Kanada – med observationer i förhållande till Finland särskilt med tanke på tvåspråkiga kommuner och andra lokala myndigheter

MED HJÄLP AV VÄNNERNA
Created By
Heidi Backman
Appreciate

Report Abuse

If you feel that this video content violates the Adobe Terms of Use, you may report this content by filling out this quick form.

To report a Copyright Violation, please follow Section 17 in the Terms of Use.