Loading

Eld och järn Therese Engdahl slutar aldrig att fascineras av smidet

Eld och järn har fascinerat Therese Engdahl sedan barnsben. Som dotter till en smed och en konsthantverkare finns konstsmide i hennes dna. Hon vill inget annat än att skapa i järn som är uppvärmt till cirka 1 300 grader.

Text: Sandra Lund Foto: Albin Hovlin

Hon återkommer till det, att kunna skapa vad som helst med ett material, som när det stelnar, blir nästintill hur hårt som helst. Men för att kunna göra vad som helst krävs år av träning.

Therese Engdahl är mästare, vilket utöver två års smidesutbildning med gesällprov (som för hennes egen del blev att smida sin egen bröllopsklänning i järn a’ 200 arbetstimmar), innebär sex års heltidsarbete och att klara av vad som hon själv beskriver som ett nålsöga till test.

Det krävs också utrustning och verktyg som bland annat smidesstäd, skruvstycke, hammare och slägga.

Jag är än i dag stolt över min bröllopsklänning som jag smidde som gesällprov. Men jag kommer inte i den längre.

Det finns ju många material du kan forma vad du vill med, lera till exempel, varför just järn?

– Leran är så ”enkel” i jämförelse. Det krävs en enorm teknik för att få järn dit du vill. Man måste tänka i så många led, och så är det så definitivt. När det kallnat finns nästan inget som kan göra sönder det.

Therese smider allt från smycken till skulpturer till såväl offentliga som privata kunder, och egna utställningar.

– Utställningarna är ju fantastiskt roliga att smida till, där bryr jag mig inte om betraktaren utan bara om att få ur det som finns inom mig.

"Det krävs en enorm teknik för att få järn dit du vill."

Hon är inte själv i smedjan på hustomten. Hennes man Niclas Engdahl är också smed och de driver den tillsammans sedan tjugo år.

– Ibland tröttnar vi på varandra. Då hyr vi ut Niclas till olika firmor. Vi både lever och har jobbet ihop, till slut har man inget att prata om. Men har han varit ute på någon firma en vecka så har man lite att prata om igen.

Den enda begränsningen för Therese Engdahl är döden – att inte hinna med allt hon vill smida.

Hon säger att hon också kan bli ”lätt nedstämd” av att kunna smida precis vad som helst, för det blir svårt att hinna med under en livstid.

Vad av allt du gjort är du mest stolt över?

– Finns ju jättemycket, men mina barn. De började smida när de var 2,5 år men nu har de gått sina egna vägar. Tycker nog också att brudklänningen håller fortfarande. Fast jag kommer inte i den längre.

Om Therese Engdahl:

  • Ålder: 47
  • Bor: Husaby, Kinnekulle
  • År i yrket: Smitt sedan jag var 6-7 år, fick gesällbrev 1993 och det var först då jag kunde kalla mig smed. Mästarbrev 2004.
  • Om jag inte vore smed: Troligtvis pyroman, så fascinerad av elden är jag. Skämt å sido, men något med konst, konsthantverk hade det det säkert blivit. Det är i mig.
  • Sämst med yrket: Att livet är för kort för att hinna allt jag vill smida.

98 procent män

  • Smed kan vara många yrken, allt från konstsmide till stålbygge.
  • Antal: Femtusen totalt, 3 100 anställda.
  • 98 procent av dem är män.
  • Framtidsutsikter. Goda, för få väljer industritekniskt eller hantverksprogram på gymnasiet för att utbud och efterfrågan ska vara i balans.

Källa: Arbetsförmedlingen

Report Abuse

If you feel that this video content violates the Adobe Terms of Use, you may report this content by filling out this quick form.

To report a copyright violation, please follow the DMCA section in the Terms of Use.