Loading

Palladiums historia

Det var den 26 februari 1920 som Palladium invigdes med pompa och ståt, men så var det ju också Malmös största och pampigaste biograf som direktör Gustaf Löfberg, tillika direktör inom glas och porslin, öppnade! Att det skulle bli en biograf var ingen självklarhet från början. Här berättar vi Palladiums 100-åriga historia från den allra första idén att bygga en biograf till dagens verksamhet.
DIREKTÖR GUSTAF LÖFBERG (1874 - 1947)

Gustaf Löfberg föddes 1874 i Löpanäs, Söraby socken, utanför Rottne nordost om Växjö. Familjen var fattig och redan efter fjärde klass fick Gustaf börja jobba. Han började sin bana som springpojke år 1888 hos en trävarufirma i Växjö, några år senare kom han till Kosta Glasbruk och därifrån gick han vidare till Reijmyre Glasbruk.

På Reijmyre fick han skriva fakturor till allt som exporterades till England och för övrigt så träffade han även sin blivande hustru Karin (f. Segerberg) där. Efter ett år som disponent på ett glasbruk i Helsingborg, som mest ägnade sig åt masstillverkning, menade Gustaf Löfberg vid 24 års ålder att ”nu kan jag glasbranschen!”

EGET FÖRETAG

Gustaf bestämde sig för att starta eget företag i Malmö med 5000 kr i startkapital som lånats upp. 1898 köpte han en liten butik med glas och porslin vid Stortorget som hette Reijmyre Magasinet där Gustaf arbetade med glas i alla former. Han hade fått ensamrätten till att sälja vanligt hushållsglas från Svenska Kristallglasbruken i Sydsverige och butiken drev han samtidigt som han var resande i glas.

Folder från Baltiska utställningen 1914 i Malmö.

Gustaf Löfberg sålde till restauranger, sjukhus och åter-försäljare i småstäderna och han hade allting som behövdes för ett hushåll, som tex. köks-och husgerådsartiklar, konserveringsapparater och glasburkar. Butiken kom senare att ändra namn till Löfbergs glas och porslin och firman blev så småningom en av de ledande glas- och porslinsdetaljisterna i Skandinavien.

Gustaf Löfberg.
Gustav Löfberg, tredje från vänster. Troligtvis är bilden tagen vid en lansering av en Fyrtornet och Släpvagnenfilm.
FAMILJEN

Gustaf och Karin Löfberg gifte sig 1903 och fick åtta barn, varav sju levde till hög ålder; Greta, Sten, Tor, Karin, Anna-Stina, Brita och Ingrid, samt 19 barnbarn. Gustaf avled 1947 vid 72 års ålder och var engagerad i verksamheten in i det sista.

Gustaf Löfberg firar sin 50-års dag. På Gustafs högra sida är hans mor Marta Lisa född 1849, på hans vänstra sida svärmor Fredrika Josefina född 1857. I knät yngsta dottern Ingrid (Ninni). Bakre raden från vänster på bilden är sönerna Tor och Sten, hustrun Karin, hans syster Emma och döttrarna Brita, Anna-Stina, Greta (Giggi) och Kajsa.
Bygget 1918 – 1920

Strax före första världskriget hade affärsverksamheten vuxit så mycket att Gustaf Löfberg ville utöka sin affärsverksamhet och köpte därför en lokal på Södergatan 14. Men byggnadsnämnden satte stopp för ombyggnadsplanerna till en affärslokal så istället hyrdes lokalen ut till en manufakturhandel. 1916 blev han erbjuden att köpa en annan fastighet på Södergatan 15, som låg närmare Gustaf Adolfs torg, en stor och genomgående tomt rakt igenom kvarteret till Hjulhamnsgatan.

Gårdsinteriör Södergatan 15 från 1914.

Ungefär samtidigt söktes Gustaf upp av några herrar från Stockholm, importörer och distributörer av film på Skandinavisk Filmcentral, som föreslog att han skulle bygga en biograf på tomten! Gustaf som själv bara varit på bio tre gånger blev entusiastisk och anade att biografbranschen skulle bli något stort.

Överenskommelsen gick ut på att Gustaf byggde och att de skulle driva biografen i samråd. Förutom biograf- och konsertsalong skulle det nya huset inrymma glasaffär, café med eget bageri, restaurang, festvåning, kontor för Göta Film och till och med en egen ateljé för tillverkning och målning av bland annat bioaffischer och olika typer av reklam för filmerna.

I november 1918, samtidigt som första världskriget tog slut, startade bygget. Men det var brist på det mesta samtidigt som efterfrågan var stor, så det blev mycket dyrare än beräknat. Dessutom skulle det bli en biograf av kvalitet och storslagenhet med bl.a. specialbeställda kristalkronor, påkostade målningar och marmor i foajén.

Bilder från bygget av Palladium.

Det var planerat att glas- och porslinsbutiken skulle flytta till Palladium 1919 men ett byggstopp, på grund av stor strejk och lockout, gjorde att färdigställandet och inredningen av butiken blev försenat. Arbetet med byggnationen leddes av en byggnadskommitté bestående av Gustaf Löfberg samt arkitekterna August Stoltz, som 1924 utnämndes till stadsarkitekt, och Ernst Håkansson, den senare företagets byggmästare.

Arkitekturen och interiören

Det var en påkostad byggnad som visades upp för pressen några dagar före invigningen 1920. ”En ny sevärdhet” skriver tidningen Sydsvenskan om biografen som hade ritats av blivande stadsarkitekten August Stoltz. På den tiden var Palladium Malmös största biograf med 1044 sittplatser, varav 744 på parkett och 300 på balkongen och under många år var Palladium Malmös mesta premiärbiograf tillsammans med Scania som invigdes 1925.

Salongen från 1920

ENTRÉN OCH FOAJÉERNA

Från gatan kommer man in på Palladium genom en högvälvd portal flankerad av doriska granitkolonner. På entrégångens södra sida fanns det stora skyltfönster in till lokalerna bredvid, där Gustaf Löfbergs glas- och porslinsbutik skulle flytta in.

Golven i entrégången, övre och nedre vestibulen samt marmorfoajén är av grön kolmårdsmarmor. I marmorfoajén hittar vi även fristående marmorkolonner samt ett lätt välvt tak som vid tiden för invigningen var målat med vackra dekorationsmålningar i ”friska, klara” färger.

GULDFOAJÉN

Guldfoajén, på andra våningen, beskrivs som ”synnerligen elegant och smakfullt inredd” av Sydsvenskan med antik, förgylld möbel! Mattan som ligger där idag köptes in1935. Från Guldfoajén gick en trappa upp till en loge med 20 platser, idag kallad ”Kungalogen” men utan belägg för att någon kung någonsin satt sin fot där!

Guldfoajén
SALONGEN

Salongen beskrivs som storartad med en höjd på 18 meter upp till det välvda taket och den är 30 meter lång och 18 meter bred. Konstruktionen av taket är av armerad betong och själva taket vilar på sidomurarna. På så sätt var taket friliggande från de träinklädda järntakstolarna och skulle därmed skyddas vid en eventuell brand. I taket hänger fyra stora ljuskronor samt ett 30-tal mindre av finaste kristall som alla specialbeställdes av Gustaf Löfberg. Väggarna i salongen var, och är fortfarande, klädda i profilerade paneler av ek, liksom läktarens front.

I salongens tak kan man se de monumentala målningarna ”Forntid”, ”Medeltid” och ”Nutid” och på valvets båda långsidor hittar vi ”De sköna konsterna”, en mängd figurala kompositioner infattade i medaljonger. Utsmyckningarna formgavs av konstnären August Unger från Berlin, ” en av kontinentens förnämsta experter på detta område” (Arbetet 24 feb 1920). Själva målningsarbetena ska enligt uppgift ha utförts av dekorationsmålaren Edmund Stoltz. Tidningarna kommenterar även akustiken i salongen som ”lyckats över all förväntan”.

Takmålningarna "Forntid", "Medeltid" & "Nutid"
En av de sköna konsterna - Byggnadskonsten

Invigningen 26 februari 1920

Vid invigningen 26 februari 1920 kan vi i tidningsklipp läsa att det var en fullsatt högtidsfest med en festklädd blandad publik från ”både den ena och den andra samhällsgruppen”. (Arbetet 27 feb 1920). Till invigningsföreställningen kl 17 var alla platser reserverade och bland gästerna nämns landshövdingen och grevinnan Dela Gardie, som lär ha benämnt Palladium ”ett biopalats av kontinentala dimensioner och inredning”.

KVÄLLENS PROGRAM

Palladiums orkester under ledning av musikdirektör Karel Kadraba inledde med en ouvertyr av Haydn Wood, "A May Day”. Därefter skulle skalden Daniel Fallström läst en prolog, men då han blivit sjuk höll i stället teol dr Theodor Nyström invigningstalet. Tre filmer visades, ”Runt land och riken”, med senaste nytt från Sverige och utlandet, bl.a. London, New York och Paris, ”med alla modetilldragelserna” (SDS 27 feb 1920). Därefter visades ”Under vildmarkens förtrollning”, med bilder från Kanadas urskogar samt ”Vägen till mannens hjärta”, ett lustspel i två akter med mr och Mrs Carter de Haven i huvudrollerna. Om denna hade en av recensenterna endast en kort, men kärnfull kommentar: ”Den var rolig” (Arbetet 27 feb 1920). Invigningsprogrammet innehöll även ett eldigt violinsolo av Karel Kadraba ur ”Czardas” av Monti och sång av Par Bricolekören under ledning av kapellmästare Alfred Berg med en festmarsch som avslutning.

Salongen från 1920.

Vad skulle det då kosta att besöka det nya biografpalatset? Jo, det som kallades orkesterplats kostade för parkett 1,50 kr och för salongsplats 2,40 kr. På läktarna fanns tre prisklasser, parkett kostade 3,50 kr, plats i ”de 20 fåtöljerna” 4,80 kr och den som ville sitta i logen (som var reserverad för slutna sällskap) fick betala 95 kr per föreställning. Oavsett prisklass var ambitionen att ge en god service till publiken – 18 vaktmästare var engagerade för att ombesörja detta.

Göta Film

När antalet biografer i Löfbergskoncernen blev allt fler bildade Gustaf Löfberg Göta Film troligen någon gång i mitten av 30-talet. När Göta Film var som störst kom de att driva sex biografer samtidigt, bland annat ingick Palladium (1920), Capitol (1934), Göta (1938) och Royal (1961) i Malmö samt biografen Saga (1938) i Lund i koncernen. Göta Film blev så småningom ett familjeföretag där Gustafs två söner, Sten och Tor, flera av döttrarna samt systern Emma arbetade i företaget. 1973 köpte SF Göta Film och efter det drevs Palladium vidare i SFs regi.

Sten Löfberg

Sten Löfberg (1905 – 2002), tog studenten 1923 och blev jur.kand 1928. Efter avslutad värnplikt började han 1929 arbeta hos sin pappa Gustaf Löfberg, som behövde juridisk hjälp med affärerna. Tor Löfberg (1907 – 2003), som var två år yngre, blev färdig jurist året efter och började då även han arbeta i familjeföretaget.

Tor Löfberg

Istället för att fortsätta sina juristutbildningar, fortsatte bröderna att arbeta inom filmbranschen. De fick hjälpa till med förhandlingar, avtal och andra juridiska frågor men även med att införskaffa film. De ville köpa in bra film, och åkte då liksom sin pappa tidigare gjort, till Tyskland. Där gjordes sång- och musikfilm som just då var mer eftertraktade än de amerikanska s.k. pratfilmerna. Under 1932 berättas att Sten och Tor reste till Berlin 16 gånger och såg mängder av film som spelades in där, köpte med sig ett antal filmer hem och satt sedan och översatte filmerna på nätterna.

Samma år blev Sten Löfberg vd för National Film i Stockholm som var en betydande importör av film från Tyskland och Frankrike. På så sätt kunde han samtidigt se till att Palladium i Malmö fick filmerna. Några år senare, 1936 anställdes han av det amerikanska filmföretaget RKO Radio Film för att organisera företagets nya filmdistribution i Sverige. Men sedan var det dags att återvända till Malmö och det som nu var en familjekoncern. 1937 blev Sten Löfberg direktör för Göta Film. Båda sönerna benämns nu direktörer, medan Gustaf själv är kvar som verkställande direktör.

När Gustaf Löfberg avled 1947 tog Sten och Tor över hela verksamheten. Sten blev vd i Göta Film och direktör för Göta Fastighets AB. Tor innehade andra chefspositioner inom verksamheten. Sten tog även över som vd för Löfbergs Glas- och Porslin AB, som han utvecklade till en av landets största enskilda specialaffärer i glas och porslin. Han var också en av grundarna av samarbetskedjan Duka. Under en period var det Tor som var chef för glasaffären. Sten var även vice ordförande i Svenska Biografägarföreningen i många år.

Bilden till vänster: Sten Löfberg (tv) i butiken vid Södertull.