Loading

SMÄLLEN SLOG HANS LIV I SPILLROR Iliyar Turdiev lever skadad på gatan efter sprängningsolycka

Iliyar Turdiev är bara 24 år. Ändå saknar han hopp. Det försvann i den sekund som han satte lufttrycksborren i berget på poolbygget i villan på Lidingö. Det försvann i en enda stor smäll.

Iliyar Turdiev hälsar allvarligt när vi ses. Leendet är långt borta. 24-åringen tittar rakt framåt under sin långt nerdragna keps, men det märks direkt att det är något annorlunda med vänsterögat. Blicken följer inte riktigt med.

Vi pratar kort om vädret, om vinden som får gamla pappmuggar att yra runt på Hötorget i Stockholm, där vi stämt möte.

– Jag får ont i öronen när det blåser, säger Iliyar kort.

Han är inte upplagd för småprat. Men han är hungrig. Så vi sätter oss vid ett undanskymt bord på ett litet fik. Iliyar äter snabbt upp den bagel med sallad som jag bjuder honom på.

Hungern, den skelande blicken, smärtan i öronen och det djupa allvaret – allt hänger ihop. Bitarna faller på plats när Iliyar lutar sig fram över bordet och berättar sin historia, med låg och koncentrerad röst.

– Jag bodde i Almata i Kazakstan och var aktivist, deltog i politiska möten och delade ut broschyrer. Säkerhetstjänsten grep mig och misshandlade mig. Efter det kände jag att jag måste fly, säger Iliyar, som tog sig till Sverige 2015.

Efter en tid i det nya landet lyckades han få jobb inom byggbranschen. Iliyar var överlycklig över arbetet på ett företag som bland annat utförde sprängningsarbeten.

Ett av de första jobben som Iliyar deltog i var att spränga bort berg för att ge utrymme för en pool vid en villa på Lidingö utanför Stockholm.

Företaget jobbade med så kallad stenspräckning för att få bort delar av berget. Spräckning ska enligt tillverkarna vara en säkrare metod än traditionell sprängning, eftersom man använder ämnen i patronerna som ger färre vibrationer.

Men den 2 februari 2016 gick något riktigt snett. Tillsammans med en kollega, en arbetsledare och en maskinförare stod Iliyar i den grop där utomhuspoolen var planerad.

Här i gropen vid villan på Lidingö började Iliyar borra när något gick fel. Bilden är hämtad från polisens förundersökning.

– Jag borrade med en tryckluftsborr och gjorde hål så att andra kunde lägga dit dynamit, berättar Iliyar, rättar till kepsen och fortsätter:

– Chefen gick fram till gammal dynamit och såg att den inte fungerat. Sedan sa han: Borra nära.

– Jag hade bara munskydd mot damm. Inga skyddsglasögon och ingen hjälm. Och jag hann inte stänga ögonen.

Iliyar hann knappt börja borra innan det dundrade till i marken. Explosionen var kraftig och stora stenblock flög åt olika håll över tomten. "En cirka 15 kilo tung sten slungades 22,4 meter från detonationsplatsen", står det i polisens brottsplatsundersökningsprotokoll. Hade Iliyar fått ett block på sig hade han med stor sannolikhet inte överlevt.

Sprängstenen på bilden vägde cirka 10 kilo. Vid sprängningen flög den runt 10 meter.

Men han klarade sig inte oskadd, långt ifrån. Mängder av sprängstenar sköts ut från laddningen och borrade sig in i Iliyars ansikte och överkropp.

– Jag hade bara munskydd mot damm. Inga skyddsglasögon och ingen hjälm. Och jag hann inte stänga ögonen, säger Iliyar.

Några stenar träffade Iliyar rakt i ögonen och fastnade där. Andra gick rakt genom huden och perforerade ansiktet.

När Iliyar förstod att han förlorat stora delar av synen blev han djupt deprimerad.

– Jag såg ingenting och var i chock. Det enda jag kommer ihåg var att jag ramlade och sedan ställde mig upp. Det kom en ambulans och då hade jag redan börjat skaka. Smärtorna var fruktansvärda, säger han.

Iliyar tystnar. Han tar en kort paus och förklarar på noggrann ryska att han har svårt att prata om händelsen som förändrade hans liv, när han till stor del miste synen.

– Jag mår jättedåligt när jag berättar om det här. Det är verkligen tufft, säger han.

Sedan tittar han sammanbitet framför sig och fortsätter historien. Han berättar om de nio ögonoperationerna, om att läkarna till slut fick ersätta hans vänstra öga med en protes.

Bilder på Iliyar Turdievs skador ur polisens förundersökning.

– På det högra ser jag bara 40 procent. Och den senaste tiden har jag börjat se svarta fläckar som jag är orolig över, säger han.

Iliyar berättar att han under perioder har mått dåligt och inte har velat leva på grund av synskadan. I ett intyg om hälsotillstånd från Psykiatriska länsakuten står att "Iliyar var mycket nedstämd, han satt enbart med hängande huvud och svarade ej på tilltal. Vi bedömde detta som en utdragen krisreaktion efter skadan." Att Iliyar inte ler känns allt mer begripligt.

INGEN TAR ANSVAR

Efter olyckan på Lidingö följde en lång rättsprocess, där ingen dömdes. Förundersökningen las ner. Charlotta Tammer, kammaråklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Stockholm förklarar hur det gick till.

– Bolaget försattes i konkurs så därför kunde vi inte föra talan om företagsbot. Talan om personligt straffansvar för vållande till kroppsskada kunde inte föras eftersom utredningen drog ut på tiden och det hann preskriberas, säger hon.

Varför tog det så lång tid?

– Vi har långa handläggningstider eftersom vi är överbelastade. Vi har väldigt många utredningar och väldigt få utredningsresurser.

Vi lämnar fiket vid Hötorget och går ut på gatan. Ute i blåsten berättar Iliyar om sina ekonomiska bekymmer. Eftersom ingen dömdes fick Iliyar inte en krona i ersättning efter olyckan. Han hade heller ingen försäkring.

– Ibland sover jag på gatan, ibland sover jag på en tunnelbanestation, säger han.

– När jag kom ut från sjukhuset hjälpte min bror mig med pengar och jag bodde hos honom. Men nu har han gift sig och jag vill inte längre vara en börda för honom, säger Iliyar.

Sedan några månader försöker 24-åringen få in pengar själv. Det går dåligt. Han samlar pantburkar och kan med lite tur få ihop till en sängplats på ett härbärge i en förort till Stockholm.

– Ibland sover jag på gatan, ibland sover jag på en tunnelbanestation, säger han.

Livet i Sverige blev inte som du hade hoppats.

– Nej. Jag tänkte att jag skulle starta ett nytt liv här, börja jobba och betala skatt. Det blev helt annorlunda.

"KAN INTE FÖRSTÅ VAD SOM GICK FEL"

Villaägarna fick sin pool till slut.

Arbetsledaren som Iliyar jobbade med vid villan på Lidingö anser att Iliyar till stor del har fel i sin beskrivning av det som hände och att han själv inte har brustit i sin roll.

– Arbetsledningen var med hela tiden under arbetet, så det fanns ingenting felaktigt i det. Jag var ju med och stod sämre till än vad han gjorde. Det flög en stor sprängsten åt mitt håll. Jag hade änglavakt, säger han.

Men något måste ju ha gått snett?

– Ja. Vi vet inte vad det var. Någonting måste ha legat i marken sedan tidigare jobb.

Men enligt utredningen finns inget som tyder på det.

– Jag har rannsakat mig många gånger. Jag kan inte för mitt liv förstå vad som gick fel.

Enligt Arbetsmiljöverkets underlag för åtalet fanns många brister som ledde till olyckan: Ingen arbetsmiljöplan, dålig ordning och gravt felaktiga instruktioner från arbetsledare. Hur kommenterar du det?

– Att vi inte hade städat hade inget med olyckan att göra. Och det är länge sedan, så jag kommer inte ihåg om hur vi gjorde med arbetsmiljöplanen. Vi ser alltid till att de som jobbar har skydd. Men det är inte alltid att de har på sig skydden för att de tycker att de sitter i vägen.

Vad har ni som företag gjort för Iliyar efter olyckan?

– Vi har egentligen inte gjort någonting. Företaget finns inte kvar idag.

Arbetsledaren berättar att han slutade inom sprängningsbranschen på grund av olyckan på Lidingö, att han var "livrädd" för nya olyckor. När han får höra om Iliyar Trudievs situation i dag reagerar han starkt.

– Jag får jävligt dåligt samvete, eller jag vet inte vad jag ska säga. Jag var ändå med där. Det är klart som fan att jag mår dåligt av det, säger han.

FÅR VARKEN VÅRD ELLER ERSÄTTNING

Ett hårt föremål ligger under huden. Där kommer det troligen att bli kvar ett längre tag. Den 21 februari beslutade nämligen Migrationsverket att Iliyar inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Iliyar drar upp huvan som skydd mot vinden, men det verkar inte hjälpa. I ett intyg från Rättsmedecinalverket står att Iliyar under olyckan fått "trumhinneperforationer i mellanörat på båda sidor."

– Jag har problem med hörseln och ofta ont i öronen. Men när jag har blivit undersökt där har de sagt att de inte kan hjälpa mig eftersom jag inte har något personnummer.

Det som gör att Iliyar nekats vård är en lagstiftning som innebär att vuxna som söker asyl i Sverige endast erbjuds sjukvård "som inte kan vänta". Lagstiftningen har fått hård kritik från bland annat Läkare utan gränser.

Regeln gör att Iliyar inte heller får hjälp med att ta bort den sprängsten som sitter i ansiktet, under huden.

– Det blöder varje gång jag rakar mig. Här har jag en sten. Och här. Känn efter själv, säger Iliyar och pekar i närheten av käkbenet.

Ett hårt föremål ligger under huden. Där kommer det troligen att bli kvar ett längre tag. Den 21 februari beslutade nämligen Migrationsverket att Iliyar inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

– Hans skada är så allvarlig så att den vård han kan få i sitt hemland inte är tillräckligt bra. Det är klart att han kan få bättre vård i Sverige än i Kazakstan, säger advokat Catrin Engelstrand, som företräder Iliyar.

Hon ska överklaga ärendet, men ser små chanser till att stoppa utvisningen.

UT I OVISSHETEN

Ingen har alltså brutit mot svensk lag eller gjort något formellt fel. Men det hjälper inte Iliyar Turdiev. Han är skadad för livet och får varken ersättning för sitt lidande eller vård för att dämpa smärtan. Och han tvingas troligen lämna landet för ett ovisst liv i Kazakstan.

Iliyar ryggar till av frågan om en återresa till det tidigare hemlandet.

– Det skulle bli stora problem. Både med hälsan och med allt annat, säger han tyst.

När vi skiljs åt tar Iliyar artigt i hand, tackar för vår tid. Sedan stoppar han händerna i fickorna och går ensam vidare bort mot tunnelbanan.

FOTO: Anders G Warne FILM: Marta Bartosiak

TEXT: Johan Fyrk

Report Abuse

If you feel that this video content violates the Adobe Terms of Use, you may report this content by filling out this quick form.

To report a copyright violation, please follow the DMCA section in the Terms of Use.